Annons
Nyheter

Distinkt och starkt eget

De självutnämnda perfektionisterna i Radio Dept släpper en platta som till ytan kan verka spretig men som har ett stort djup och ett starkt eget sound.
Nyheter • Publicerad 21 april 2010
Foto: 

Redan 2008 fanns titeln på det här albumet, och alla förväntningarna, på plats. Vilka studiovåndor som Johan Duncansson, Martin Carlberg och Daniel Tjäder i Malmöbandet Radio Dept har gått igenom sedan dess kan man bara gissa sig till. Som självutnämnda perfektionister har bandet länge fått dras med bilden att varje gitarreffekt eller synthslinga i deras eteriska shoegazepop gör ont att få fram. Att det inte är så kul att vara indievärldens mest älskade svenska band, bara jobbigt.

Det gör mig lycklig att det inte hörs i musiken på ”Clinging to A Scheme”, deras tredje skiva. Att de i stället slår till med vårens mest självklara och svängiga pop i singeln ”Heaven’s On Fire”, där man bredvid housepianot inte kan sluta lyssna på hur Johan Duncansson betonar ordet ”you” (som om han är kär). Att de lyckas vara mer varierade än någonsin utan göra avkall på det dystra bruset av nostalgi, som alltid har varit en grundingrediens i Radio Dept.

Annons

Debuten ”Lesser Matters” var fantastisk trots och tack vare det hemmasnickrade ljudet, uppföljaren”Pet Grief” mer polerad och med 2006 års metalliska, framåtlutade beats. På ”Clinging to A Scheme” hittar Radio Dept bättre rytmer att dansa till. De förankrar sig försiktigt i nutiden, krautinfluenserna i vissa spår minner om nyare svenska band.

Början på skivan är perfekt: från försiktiga ”Domestic Scene” som talar om att rädda sig undan – från att behöva sälja sin själ? - till Thurston Moores ord om hur kapitalismen förstör rocken i nämnda ”Heaven’s On Fire”. Genom drivig new wave i vackra och djupt sorgliga ”This Time Around” till långsam dubpop i ”Never Follow Suite”, som låter väldigt mycket Saint Etienne.

Nästa del av den halvtimmeslånga skivan är vagare, mittenspåren svagast, trots fina pingistrummor i “A Token of My Gratitude”. Till sist höjs intensiteten igen mot sista spårets lika enkla som rörande textrad ”I Want to Come closer, That’s All I Want”.

Låter det spretigt? Det är det inte. Radio Dept har ett distinkt och starkt eget ljud. Trots att beståndsdelarna till stor del kan härledas till brittiska band som gjorde drömska ljudmattor för tjugofem år sedan så räcker de helt och fullt själva som referens för hur de låter. Den ljusa, inbäddade rösten, de drömska effekterna och så det där oroande och oumbärliga stråket av sorg i botten.

Lyssna också på:

Saint Etienne – Foxbase Alpha (album)

Cocteau Twins – Treasure (album)

Washed out – Belong (spår)

Elisabeth Andersson
Karin Arbsjö
Så här jobbar Trelleborgs Allehanda med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons