Darin smälter tonsårshjärtan

Pop/r'n'bhhh

Darin:The anthem (BMG)

När man hör "The anthem" står det ganska klart vem som borde tagit hem "Idol"-finalen. 17-årige Darin Zaynars potential var uppenbar men opolerad. I händerna på världsproducenter som Max Martin, Jörgen Elofsson och Arnthor Birgisson har han till slut blivit den popstjärna och hjärtekrossare han alltid drömt om att vara.

Darins storhet sitter inte i det unika och egensinniga. Det är istället förmågan att glida in någonstans mellan Justin Timberlake och Michael Jackson och låta som han alltid hört hemma där. Titelspåret är en klubbanger helt i klass med Justins "Rock your body". Resten av "The anthem" plockar från både Backstreet Boys, Britney Spears och Usher. Det låter proffsigt, internationellt gångbart och radiovänligt. Det skulle också kunna vara tråkigt och platt, om det inte vore för Darin.

Hans absolut största tillgång är förmågan att sjunga från hjärtat. Det låter helt enkelt som han menar det när han går loss på textrader som "I will cross the world for you/Even through the pouring rain/I will do it all again". Jösses, man vågar inte ens tänka på hur många tonårshjärtan Darin kommer att smälta. Han är redan på god väg med mitt. (TT Spektra)

Malin Dahlberg

Misslyckade Kent-kopior

Pophh

Nina Rochelle:Mörkertal (Diesel Music)

Svenska band som låter alldeles för mycket som Kent är ingen ovanlighet. Men Kent-wannabees som emellanåt växlar om till Thåström-kopior... ja, det är nog närmast en bedrift. Det stämmer i alla fall in på bandet med det inte alltför briljanta namnet Nina Rochelle. Deras koppling till just Kent är stark, då deras trummis Markus Mustonen tidigare spelat med bandet.

Nina Rochelle har släppt en platta tidigare och det borde räckt för att de fyra medlemmarna skulle vakna. Kent och Thåström är inga artister man ska påminna om som svenskt band, för så bra låtskrivare är ytterst få och framför allt ingen i det här bandet. Någon borde ha förklarat det för de här killarna, om inte annat Staffan Hellstrand och Bob Hansson, som av någon anledning skrivit texterna till varsin låt på skivan. (TT Spektra)

David Stark

Begåvat hopkok av 70-talsinfluenser

Pophhhh

Isolation Years:Cover the distance (Nons/Bam)

"Vi kommer nog aldrig att få veta vad som egentligen hände de där månaderna i en övergiven skolbyggnad i Åträsk, Västerbotten". Så lyder inledningen av Isolation Years nya biografi. Månaderna i fråga utgör tiden de spelade in "Cover the distance"

En gissning är att de lyssnade igenom så mycket gamla 70-talsplattor som möjligt och sedan gjorde ett begåvat hopkok av hela paketet. Det låter i alla fall så. Det går att spåra några av den tidens countryinfluerade artister men även namn som Jeff Lynne rätt tydligt. Någon gång även Bowie.

Kanske låter dammigt, men det är det långt ifrån. Kanske beroende på att bandmedlemmarna imponerar mer än tidigare som låtskrivare. Tre av fem medlemmar har bidragit, inte helt vanligt med sådana begåvningsresurser och kanske bandets stora styrka. Låtarna tar sig i stort sett hela tiden olika uttryck från ELO-doftande singelspåret "Nurse hands" till countrypoppiga "I want to grow". Det är mycket imponerande. (TT Spektra)

David Stark