Danko Jones: Never too loud
Men, tyvärr.
Snarare låter det som om bandet gått hela, rena och nyduschade till studion på morgonen. Och fortfarande luktat rakvatten när de gått hem på kvällen. Och då är något allvarligt fel.
Det är inte bara det att Raskulinecz helt har misslyckats med att fånga kanadensarnas patenterade liveös. Dessutom är låtar som ''City Streets" och ''Take me home" så tama och lättviktigt high school-rockiga att jag måste dubbelkolla att rätt skiva hamnat i spelaren.
Det finns göttiga spår, som öppnande köra-bil-låten ''Code of the road", och banalösiga ''Lets get undressed". Och stonerrockiga ''Forest for the Trees" är lite intressant, kanske mest för att den känns så, tja, felplacerad.
Men den bestående känslan är att lejonet blivit rumsrent. Och jag köper för bövelen inte en Danko-platta för att jag är sugen på något rumsrent.
Emil Sandgren