Bush tolkar sig själv

Efter ett decennium eller mer i glömska började referenserna poppa upp överallt. Nya, unga innovativa kvinnliga artister och låtskrivare lyfte fram en och samma förebild och inspiratör som ledstjärna. Artistiskt, musikaliskt, konstnärligt – Kate Bush.

På Siesta!-festivalen i fjol avslutade norska electroduon Röyksopp med en makalös cover på brittiskans första hit från 1977 – "Wuthering Heights".

Men istället för att vänta på fler yngre förmågors genombrott genom tolkningar av sångerskans digra katalog – så gör hon det själv. Låtskrivaren intar regissörsstolen och ger material från sina två klassiska album "The sensual world" (1989) och "The Red shoes" (1994) en ny omgång.

Eller snarare en omhuldning. Kate Bush bevarar den musikaliska meningen samtidigt som hon gjuter nytt vibrerande liv i låtarna, på ett sätt hon inte riktigt har lyckats med på de senaste årens comebacksläpp.

Kate Bush tar i låtarna med silkesvantar, tonar ner dramat i "This woman's work" till ett ödmjukt, respektfullt kattpurr för att ge låten en helt annan dimension. Hon draperar "The Song of Solomon" med silverblänkande harptoner, soulfyllda basgångar och blottar en röst som bara tycks ha blivit bättre med åren.

Risken med sådana här återskapelser är att originalets storhet ständigt överglänser förnyelsen. Men här visar Kate Bush sin musikaliska storhet, hur hon är värd hyllningarna, genom att tolka om sintt eget material utan att originalen en enda gång efterlängtas