Billie the vision & the dancers: Where the ocean meets my hand

Det skulle vara enkelt att skriva ned Billie the Vision & the Dancers. Det finns så mycket i deras musik som man i vanliga fall repelleras av. Lars Lindquists engelska är fruktansvärd, texterna handlar mest om hur mysigt bandet har det tillsammans och det känns som att de spelar samma tre låtar gång på gång, om än i olika tempon.

Deras somriga vi-lärde-oss-så-mycket-tillsammans-indie som får indiekids att gunga och snyfta på festivaler är inte heller det hetaste man kan tänka sig. Likväl finner man åter sig charmad av akustiska gitarrer, trumpeter och Lindquists ordrika betraktelser på knagglig men självsäker engelska.

Att lyssna på Billie the Vision är som att samtala med en irriterande vän som man trots allt verkligen tycker om. Det är ärligt, lite för öppet och sympatiskt. Utan upprepningarna hade även den cyniske recensenten mjuknat och höjt betyget.

Alex Regnér