Billie the Vision and the Dancers: I used to wander these streets

Det är samma helylleindiepop med dragspel, akustiska gitarrer och allsångsrefränger med nostalgiska texter och det skulle förstås kunna fungera om det inte vore för att vi redan hört alla melodierna förut, en kritik jag tog upp redan på deras förra album Where the ocean meets my hand. Det är dock fortfarande ovanligt sympatiskt och Lars Lindquist sjunger på sin svengelska, citerar Paradise Cityoch är så kamratlig som man kan förvänta sig av 2000-talets Nationalteatern, som turnerar på fritidsgårdar och fängelsen för trots stiltjen kommer man på sig själv med att plötsligt stampa takten eller nynna med och det är väl just så pop ska fungera.