Backar tre steg

Det darwinistiska omslaget är skivans behållning, men dessvärre lovar det mer än det håller.

Nyheter • Publicerad 17 november 2010

En ansenlig del av materialet präglas av ett schizofrent sound på desperat jakt efter en hemvist: stundtals låter det som ett valpigt Donkeyboy ("Happy Now"), stundtals som ett trött coverband med The Smiths-komplex ("SOS"), och stundtals bara som bedrövliga slaggprodukter från valfritt popmausoleum ("Underground Machine"). Bäst blir det faktiskt när Take That nostalgikramar sina pojkbandsrötter. Hyggliga singeln "The Flood" låter precis som pojkbandspop brukar låta, om än lite snyggare producerad i Stuart Prices (Kylie, Scissor Sisters) regi.

Sålunda har Take That egentligen inte gjort några framsteg överhuvudtaget, snarare backat tre steg. Och man ber en liten bön om att Robbie Williams för tidiga 40-årskris snart ska vara över.

Anna Thulin

Oscar Sundell

Så här jobbar Trelleborgs Allehanda med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.

Annons