Provflygningen av Saab B17 - Blå Johan

Vi har 1 065 hästkrafter där framme. Vi ämnar använda varenda en.

- Hon kan vara lite svårstartad när motorn är varm, men vi gör ett försök, säger piloten Kjell Nordström.

Han snapsar förgasaren lite lätt medan mekanikern Lage Löhn drar runt den stora trebladiga propellern några varv för hand. Bränslet måste fördelas i alla de 14 cylindrarna i stjärnmotorn.

- Kontakt! Kjell ropar ut till Lage.

Han varvar upp magnethjulet och slår till startmotorn. Från det kraftiga avgasröret kommer ett rökmoln. Och sedan är hon igång- Saab B17 eller som hon heter, Blå Johan. Av 322 tillverkade är detta det enda flygande exemplaret i världen.

YA har som enda dagstidning i Sverige fått en flygtur med den 61-åriga skönheten. Vi gör gärna om det.

Hela planet skakar. Känslan av kraft är så påtagligt att jag kan skära den med kniv. Jag har headsetet på mig men kan ändå höra det enorma mullret från motorn

Oväsen? Helt fel - musik är vad det är. Mozart skulle gillat det. Eller Wagner.

- Är du redo där bak? Kjells röst sprakar i lurarna.

Ja, jag är redo. Sikten framåt är noll då detta är ett plan med sporrhjul där bak. Hela planet lutar alltså bakåt och Kjell måste med landningshjulens bromsar taxa ut på Sövdefältet i en zig-zag-rörelse.

Innan vi lyfte berättade Kjell för mig att hon är lätt att flyga men rätt besvärlig att manövrera på marken. Och Kjell borde veta. Han har flugit Blå Johan sedan totalrenoveringen 1997.

Fältflygare har han varit sedan 1961. Tunnan, Lansen, Draken och Viggen har han spakat. Sedan var han varit provflygare på passagerarplanen Saab 340 och Saab 2000.

För två år sedan gick han i pension. Nu flyger han hem ett och annat importplan, varvat med att vara flyginstruktör. Hela han inger lugn och förtroende.

Vi har nu fått starttillstånd. Planet accelererar mycket snabbt. Några lätta dunsar och sporrhjulet lättar från marken. Kjell tar upp henne i en kraftig stigning och kommer tillbaka lågt över fältet i 420 kilometer i timmen. Publiken där nere hinner jag knappt se.

Sedan gör han en rad manövrer som visar vad denna störtbombare modell Ä kan prestera. Farten är ungefär 300 kilometer i timmen när han från cirka 1 000 meter lägger henne i en svängd dykning, avlöst av en brant stigning.

- Nu har du 3G, upplyser Kjell i lurarna.

Jag väger alltså i detta ögonblick cirka 300 kilo. Var det någon som sa ordet banta..?

När inälvorna återtagit sin plats flyger vi upp jämsides med Daniel Möller i hans ryska YAK 52:a. En fotograf ska ta bilder av Blå Johan. Och jag tar bilder av YAK:en.

Vi rote-flyger tillbaka mot Sövdefältet och skiljs åt på 500 meter. Kjell lägger Blå Johan i en vid sugande sväng och jag njuter av utsikten över Sövdesjön och Snogeholmssjön. Regnmolnen har lättat. Solen skiner. Livet leker.

- Det blir skumpigt vid landningen, förvarnar Kjell. Trots att gräset ser jämt ut så känns det inte så när man landar en sådan här maskin. Han får rätt.

Väl nere hjälper Lage mig av med selen som höll mig fast i planet och fallskärmen. Jag trixar mig ut och sakta återvänder hörseln i mina öron. Jag tänker på hur piloterna hade det i Blå Johan på 40-talet. Det finns ingen värme så de måste ha frusit som hundar under vintern. Radioutrustningen var primitiv. Väderradar fanns inte. Innan långflygningar ringde de från hemmabasen till järnvägsstationer längs flygrutten och frågade hur vädret var.

Blå Johan flyger tack vare ett hängivet gäng på 28 flygtekniker som helt utan ersättning renoverat henne under ledning av förre Saab-verkstadschefen Lennart Petersén. 193 dagar tog hela projektet. En kamratförening, som fanns med på flygdagen i Sövde, vårdar henne ömt och säljer souvenirer och annat för att fixa underhållet. Denna dam är dyr i drift. Hon har 28 tändstift som kostar 700 kronor styck. Hon drar 120-200 liter flygbensin per timme, för att ta ett annat exempel. Hon kräver i snitt 12 timmars service per flygtimme.

Blå Johan kostar. Hon är ett museiföremål. Men hon flyger. Länge än, hoppas jag innerligt..