Pojke föll ner i bergsskreva

– Pappa, vad gör du? Vad gör du pappa? hörs pojken ropa inifrån berget.

– Jag väntar på dig, svarar pappa Henrik Högberg uppifrån.

Det har gått en och en halv timme sedan berget slukade sonen Leo Högberg. Han sitter ensam i mörkret mellan klippblocken en halv kilometer in i skogen från parkeringen på Kjugekull.

Uppe på berget finns mamma och pappa och flera män från räddningstjänsten, men alla försök att få upp pojken har hittills varit förgäves. De har försökt sträcka ner en pinne med en ögla, där pojken uppmanas sträcka in ena armen så att de kan hissa upp honom.

Under ett av försöken fastnade han med huvudet och fick panik, så han är rädd att försöka igen. Ju längre han sitter fast, desto mer förtvivlad ter sig situationen. Bergsklättraren David Crawley från Malmö har ställt upp frivilligt och med hjälp av räddningsmanskapet har han försökt få fatt i Leo Högberg genom att hänga upp och ner i bergsskrevan. Det har varit nära flera gånger, men misslyckats.

– Ser du mig här mellan stenarna? Du måste ställa dig upp, älskling, säger mamma Linn Högberg.

Hon är förvånansvärt samlad, trots den mardrömslika situationen.

– Mamma, vad gör du? frågar Leo Högberg.

– Jag är här och vill att du ska komma upp, svarar hon och försöker få ögonkontakt med sonen genom den smala sprickan i berget.

En sjuksköterska sveper en filt omkring henne, efter ett par timmars förtvivlad väntan.

– Leo, du måste krypa mot repet! Snälla, snälla, snälla, jag älskar dig. Snart blir det mörkt och då kan du inte sitta där nere, säger Linn Högberg samtidigt som Henrik Högberg försöker få sonen att greppa repet med öglan.

– Du måste hjälpa pappa nu! Pappa vill hjälpa dig, men då måste du hjälpa pappa, fortsätter hon.

I väntan på framgång firar räddningsmanskapet ner en nappflaska med apelsinsaft och en stund senare lite varm choklad och en bulle till sonen. Sedan turas de om att försöka locka fram honom till repet med löften om leksaker och att få åka brandbil, men inget hjälper.

Någon föreslår ett försök att ringa till mormor. Med hjälp av högtalaren på en mobiltelefon får Leo Högberg höra mormors röst.

– Hej, mormor, jag sitter fast, säger han.

– Gör du? svarar hon.

I nästa stund kallar Leo Högberg på sin kompis som befinner sig i närheten. Kompisen klättrar upp på berget och pratar med honom, men inte heller det hjälper. Till slut tystnar Leo Högberg, han har somnat nere i bergsskrevan.

– Leo, är du vaken? Leo, sover du? ropar Linn Högberg utan svar.

Samtidigt anländer en värmekamera, så att räddningsmanskapet ska kunna studera hur utrymmet där nere ser ut. Någon berättar också att ett specialverktyg är på väg upp till Kjugekull med polis från Malmö.

Efter en stund hörs Leo Högbergs röst igen, han har vaknat.

– Pappa, ropar han.

– Leo, jag är här, vi ska dra upp dig nu, svarar han.

Specialverktyget har anlänt, men Leo Högberg låter utmattad och trött. Han orkar inte samarbeta och börjar gråta.

– Han kommer inte loss, säger mamma högt i förtvivlan.

Vårsolen har sakta börjat sjunka och värmer inte längre lika mycket. Föräldrarna får besked om att en liten flicka erbjudit sig att komma för att försöka krypa in till Leo Högberg. Hon kommer, men inte heller hon ryms in i berget.

Med hjälp av specialverktyget och ännu ett försök av David Crawley att hänga huvudstupa ner i bergsskrevan ljusnar situationen. Leo Högberg har äntligen krupit fram litegrann.

– Ta min hand, ta min hand, vädjar David Crawley.

– Jag har honom, ropar han i nästa stund och sekunder senare har Leo Högberg befriats från sin fångenskap.

Uppe på berget gråter både mamma och pappa, men även insatsledaren Thomas Nilsson. Det blir kramkalas innan familjen far till sjukhuset för att kolla hur sonen mår.

– Vi är så himla tacksamma för den fantastiska insatsen från räddningstjänsten och klättraren som hjälpte oss, säger Henrik Högberg.

Han är imponerad av Thomas Nilssons engagemang under de fem timmarna som räddningsaktionen pågick.

– Fy fan vad skönt! Det här är det värsta jag har varit med om. Det är jobbigt när små barn är inblandade, men jag sa hela tiden till föräldrarna att vi aldrig har kört ifrån utan att ha löst en uppgift. Han skulle upp innan vi åker härifrån, säger insatsledaren.