Höstig show roade de minsta
Hellre skallig än mallig, sjunger Mamma Måd, eller Maud Cederlöw, som hon egentligen heter och klappar glatt på sitt kala huvud.
– Visst kan man se annorlunda ut och ändå vara helt okej? Frågar Mamma Måd när visan är slut.
Den unga publiken dröjer på svaret. Snart tinar de dock upp av den medryckande showen. En liten stund senare känns det okej att sjunga med och hoppa i osynliga vattenpölar bland filtar och kuddar som ligger utlagda på konsertlokalens golv.
När isen väl är bruten kommer den osynliga svampkorgen fram och publiken gör en gemensam insats för att fylla den. Trots att kantarellerna är inte är helt lätta att upptäcka bland filtarna blir korgen snart full.
Med en övertygande sång och ett visst mått grupptryck får barnen till och med Mamma Måds medmusikant Jerker Heijkenskjöld att dela med sig av sitt äpple.
Föreställningen är en av tre som anordnas nu under höstterminen i Smurfs lokaler på gamla brandstationen.
– Det är så mycket barnfamiljer som har flyttat hit de senaste åren och det har byggts så mycket nytt att det känns roligt att göra någonting för barnen här i Svedala. Då slipper man åka till Malmö eller Ystad för att känna att det händer något, berättar Karin Leeb-Lundberg som är kulturchef i Svedala kommun.
Bakom ett draperi täckt med färgglada höstlöv har Mamma Måd och hennes medmusikanter en hel arsenal av lustiga instrument och rekvisita som åker fram i en rasande fart. Martin Ibohm kompar på gitarr och Jerker Heijkenskjöld spelar på allt från ukulele till – tältstol.
Nu har programmet nått fram till en låt som handlar om vattenpussar. Mamma Måd tar fram ett märkligt instrument som ser ut som en stor pinne. När hon lutar den fram och tillbaka kommer ett välbekant porlande från pinnen.
– Vad låter det som? Frågar Mamma Måd.
Ja, vad kan det vara? Flera ivriga händer viftar i luften. Det låter som fallande droppar. Precis som...
- Kiss? Förslår fyraåriga Siri Gustafsson Lindén.