Full tid för George Best
Det var en bra bit över de 24 timmar som läkaren på torsdagen gav Best kvar att leva.
Svåra infektioner i flera vitala organ, orsakade av ett långt alkoholmissbruk, tog hans liv innan det hunnit nå 60 år. George Best söp ihjäl sig, men det var fotbollsspelaren och den starka personligheten George Best fotbollsvärlden mindes på fredagen.
Ett enormt medieuppbåd följde nordirländarens sista match. Sjukhusentrén fylldes av minnesord och blommor, en sista hyllning till en fotbollsspelare och livsnjutare vars sista kamp var långt från vacker, men som väckte stort medlidande. Storbritannien sörjer sin kanske störste spelare någonsin. Tidningarna fylldes redan på fredagen med minnestexter och bilder från hans framgångsrika karriär. De flesta röster var rörande överens om att Best var och är den främste av alla brittiska spelare, men att han aldrig riktigt nådde upp till fulla potential.
Men Best var mycket mer än så.
Med det långa mörka håret, de glittrande ögonen och det ständiga leendet fick han enorm stjärnstatus och det långt innan fotbollen förvandlades till en miljardrullande underhållningsindustri.
Under det glada 1960-talet dominerade Beatles musiken och Best fotbollen. Därför var det givet att han snabbt fick smeknamnet den femte beatlen.
Best var ett geni på planen. Hans register var så mycket bredare än dribblerns. Han kunde nicka, han kunde tackla, han var en vass målskytt. Han var också en sällsynt framgångsrik charmör och festprisse vid sidan av planen.
De senare egenskaperna tog över redan när han var i 25-årsåldern. Best älskade fotbollen men också vackra kvinnor, snabba bilar och partaj.
Fotbollen förlorade. Han vann Europacupen och två ligatitlar med Manchester United och utsågs till Europas främste spelare 1968. Några pris som världens bäste fanns inte på den tiden. Men Best jämfördes med Pelé, med portugisen Eusebio och minnet av hans lyskraft slocknade aldrig hos britterna och de runt om i världen som fick se honom i aktion, i en tid långt innan fotbollen slog igenom som ett dagligt inslag i televisionen.
Vad Best hade emot sig för att kunna nå de riktigt stora scenerna var att han föddes nordirländare och därmed aldrig fick chansen att spela i ett stort mästerskap för sitt land.
När han var 27 lämnade han United för gott och gav sig, med utgånget bäst-före-datum, ut på en allt mer tragisk klubbvandring.
De senaste dagarna har spelare efter spelare av hans generation hyllat honom som spelare och som människa.
Det vilar en del tyngd bakom de här orden från Pelé.
– Han är den störste spelare genom tiderna.
Manchester Uniteds förre mittback Gordon McQueen såg också något annat.
– Jag kommer ihåg en annan sida av honom. Jag tycker helt enkelt att han var en underbar människa. Det var nog därför han fick så många chanser i livet. (TT)
Henrik Skiöld
