Flygande museiföremål besöker flygdag i Skåne
Senast Blå Johan var på skånska breddgrader var vid flygdagen på Sövde flygfält utanför Sjöbo i augusti år 2004.
Undertecknad fick då en flygtur med planet. Det blev en hisnande upplevelse när piloten Kjell Nordström susade fram över flygfältet i 420 kilometes hastighet.
Det 65 år gamla planet flyger tack vare en jätteinsats av ett gäng på 28 flygtekniker som helt utan ersättning har renoverat planet till bättre än nyskick. Renoveringen var så fin att planet till och med fått internationella priser.
Restaureringsprojektet påbörjades hösten 1996 och det tog 193 dagar. När Blå Johan provflögs den 11 juni 1997 hade hon dessförinnan varit nerplockat i minsta skruv.
I samband med projektet bildades en kamratförening och det är den som vårdar henne ömt. De raggar sponsorer, säljer souvenirer och hjälper till då planet är på turné.
Den här damen är dyr i drift. Motorn har 28 tändstift som kostar 700 kronor styck, för att ta ett exempel. Och törstig är hon, 120-200 liter flygbensin per timme. Det behövs i snitt tolv timmars service per flygtimme.
Flyghistorikerna Bo Widfelt och Åke Hall har skrivit en 300 sidor tjock bok om Saab B 17.
I år kommer Blå Johan att ha avverkat ett program på tio flyguppvisningar innan det är dags att vila ut i hemmahangaren. Efter Eslöv väntar Aerosumdagen i Säve 30-31/8, flygdagen i Eskilstuna 13-14/9, sedan är det slut för i år.
I Eslöv kan besökarna också titta närmare på en P 51D Mustang och en Spitfire Mx XIV, en rysk Yak-52 och fler Tiger Moth. Det finns fler Saab B17, men inte i flygande skick. Bland annat har Flygvapenmuseet en S 17 B som finns att beskåda i deras utställningshall i Linköping.
Av totalt 322 tillverkade B 17 är faktiskt Blå Johan det enda flygande exemplaret i världen.
Att den kallas Blå Johan beror på planets första krigsplacering i december 1944. Då hamnade hon vid andra divisionen på F 7 i Såtenäs och den divisionen hade just blått som sin färg.
Blå Johans motor, en 14-cylindrig stjärnmotor som ger 1065 hästkrafter, har ett eget kapitel i flygets historia. Det är en svensktillverkad motor, men ett plagiat. B 17 var Saabs första egna produktion och det började tillverkas 1940/41, det vill säga i början av andra världskriget. Tanken var att planet skulle förses med amerikanska Pratt & Whittney TWC-3-motorer. Men kriget och ett amerikanskt exportförbud av krigsmaterial satte käppar i hjulen. Man fick improvisera med de motorer man hade tillgång till, bland annat ett antal franska TWC-3-motorer som tyskarna tagit som krigsbyte och som Sverige fick köpa.
Serietillverkningen av B 17 till flygvapnet fortsatte dock. Man flög ut planen till flottiljerna, monterade av motorerna, transporterade dem tillbaka till Trollhättan, varpå hela karusellen började om med ett nytt leveransklart plan. Det betydde att det stod ett flertal motorlösa plan ute på Sveriges flygflottiljer dessa krigsår. Samma var det för Blå Johan.
Först den 16 november 1944 fick planet en fullt godkänd motor. Det var ett plagiat med beteckningen STWC3, Pratt & Whitney Twin Wasp. S:et i början av typbeteckningen anger att motorn är svensktillverkad.
Att Flygmotor i Trollhättan överhuvudtaget kunde kopiera dessa motorer berodde på att krigsmakten la vantarna på alla motorer från kraschade amerikansk plan i Sydsverige de sista krigsåren. Särskilt en nödlandad B 24 Liberator vid Östra Ingelstad 1944 var en godbit för Sverige. Här var nämligen tre av planets fyra motorer oskadade. B 24:an hade just Twin Wasp-motorer. Motorerna fördes med stort hemlighetsmakeri med häst och vagn från det lilla idylliska samhället på Österlen till järnvägsstationen, för vidaretransport till Trollhättan, där allt från kolvar till legeringar studerades under lupp.
Leif Möller