Fel eller inte på bommarna blir huvudfråga i olycksrättegång

Fungerade varningsljus och bommar vid den svåra tågolyckan förra året i Nosaby? Ja, enligt Banverkets utredning, men advokat Leif Silbersky har hittat sex vittnen som berättar något helt annat.

Nyheter • Publicerad 5 december 2005

– De berättar hur bommarna dagen före olyckan flera gånger gick ner utan att det kom ett tåg, men signalerna fortsatte blinka vitt, berättade Silbersky under förmiddagspasset av rättegången mot den nu 62-årige lastbilschaufför som står åtalad för att ha vållat olyckan. I den omkom två personer omkom och ett 40-tal skadades.

Vittnena ska inte höras förrän under eftermiddagen, men Silbersky refererade deras berättelser i samband med att Banverkets utredare, Sven-Erik Bergqvist, förhördes.

Annons

Han hade ingen förklaring till det som Silbersky relaterade. Kammaråklagare Christofer Ramkvist har åtalat chauffören dels för att ha kört mot rött ljus, dels för att ha underlåtit att köra genom bommen när hans lastbil med släp blev stående tvärs över spåren på morgonen den 10 september förra året.

– Jag var fångad i en fälla, och försökte lösa situationen så bra som möjligt, sade chauffören själv när han förhördes.

Han berättade att han försiktigt närmade sig korsningen och såg först när han passerade signalstolpen att det lyste rött. Då var det för sent att stanna, och innan han kommit över gick bommen ner framför honom. Han gick då ut och försökte lyfta bort den för hand, men det gick inte. Han kastade sig tillbaka i bilen och hann köra några meter innan det small. Kustpilen från Karlskrona körde rätt in i släpet.

– Med facit i hand handlade jag kanske fel, men just i den situationen var det rätt, sade han. Den lokförare som körde tåget omkom, liksom hans kollega, som satt i kupén omedelbart bakom förarhytten. Där satt också den tågvärd som skadades svårt och som vittnade på måndagen.

– Jag märkte en kraftig inbromsning och såg hur föraren hade rest sig och ropade "nu smäller det", berättade hon och kunde inte hålla tårarna tillbaka.

Hon berättade att hon bara hann springa ett par meter bakåt, innan hon kastades omkull och hamnade under en massa bråte med brutet ben, bruten arm och sårskador i huvudet.

– Det fanns ingen tid att tänka. Allt gick jättefort, sade hon (TT)

Peter Palmkvist

SAXO

Så här jobbar Trelleborgs Allehanda med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.

Annons