Allehandas krönikör samlar sina bästa i en bok
Varje morgon ligger Robert Dahlström kvar under täcket och drar sig. Det har han gjort sedan 1998. I sängen tänker han ut vad han ska skriva i dagens kåseri.
Han har blivit tillfrågad tidigare, men inte förrän nu har han samlat tillräckligt med bra material för en bok, tycker han.
Allehandas Malmöfödde kulturredaktör är för dagen klädd i svart, utan kulturkavaj. Inte heller i kåserisamlingen, som ges ut av Skånemedia, vill han göra intellektuellt intryck.
" Vi har försökt medvetet att vara opretentiösa i urval och bilder, säger Robert Dahlström.
" Det här är som en bakelse. Det är lite gräddbullar. Illustratören Lena Norberg bor i Ystad och är till vardags socionom. Hon och Robert Dahlström har pratat länge om att göra något tillsammans. Till slut har det blivit en akvarellteckning till var och en av de 45 kåserierna. Teckningarna är gjorda i samma lätta stil som texterna.
Dahlström breder ut armarna över soffryggen, men lägger dem till sist på huvudet.
" Det är oerhört svårt att avbilda en så fåfäng människa som jag, säger han.
Lena Norberg berättar att hon fått retuschera bort ett och annat kilo i sina bilder.
Men är inte dagliga krönikor i längden själsligt uttömmande?
Det verkar inte så. Dahlströms hjärna tycks vara en anekdoternas Särimner: en aldrig sinande bank av historier, recept och... skrönor.
Är allting du skriver egentligen sant?
" Självklart...inte. Det är ett hopkok av egna erfarenheter, andras erfarenheter och fantasier.
" Man kan skruva till det och göra det extra roligt och ljuga lite.
Vid eventuell idétorka tar han en promenad här i redaktionens gula korridor.
" Alla i det här huset har bidragit med något någon gång, säger han. Varpå fotografen blir orolig:
" Krönikan om min självuppdragande gylf är väl inte med?
Dahlström säger att det är omöjligt att hålla en jämn, hög kvalitet när man skriver en krönika om dagen och det är omöjligt att förutse vad folk ska gilla.
Får du många klagomål på det du skriver?
" Det är väldigt mycket människor som tycker om det jag gör och det är jag tacksam för. Sen har vi gänget som inte gillar mig, som skickar hatbrev och vykort.
Han berättar om ett brev där den anonyme avsändaren skickat med fem platsannonser.
" Han föreslog att jag skulle söka att annat jobb, så att han skulle slippa läsa det jag skriver.
En annan gång var det en kvinna som skickade upprepade vykort med statyer med penisar.
" Jag förstod aldrig vad hon menade. Det var en massa skäll: "kunde jag inte hålla käften". Det tyckte jag var kul.
En person som skriver en krönika om dagen har stor makt över folks liv.
Utnyttjar du det?
" Jag utnyttjar det så mycket jag kan.
Dahlström säger att han inte driver någon politisk propaganda. Något utflippat klädmode har han inte heller infört bland läsarna. Vad gör han då?
" I höstas ägnade jag mig mycket åt rönnbär i mina texter. Helt plötsligt började folk att göra en massa grejor med rönnbär.
Han berättar om ett recept på den andalusiska tomatsoppan gazpacho som han på begäran upprepat i sin spalt fyra gånger.
Så förirrar sig den forne styckarlärlingen Dahlström i ett ringlande resonemang om dagens matpornografiska kultur, thaihyllorna i mataffären och redaktionens dåliga kokmöjligheter.
Är mat ett outtömligt ämne?
" Ja, det är fullständigt outtömligt. För du äter varje dag. Och jag är opportunist också " mat säljer som aldrig förr.
Julia Svensson