Var finns alla lärare?
Intresset för att utbilda sig till lärare är rekordlågt samtidigt som antalet elever i grundskolan har börjat öka efter flera års nedgång. Dagens 890?000 elever kommer enligt Skolverket att växa till 980?000 läsåret 2017/2018. Antalet elever i grundskolan blir alltså 90?000 fler på sex år.
Lägg dessutom till stora pensionsavgångar de närmaste åren och det är inte svårt att lista ut vad resultatet blir – ett enormt underskott på lärare.
Hur kunde bli så här? En viktig förklaring finns i läraryrkets låga status. Det är en utveckling som hållit i sig under längre tid. Dålig löneutveckling och tuffa arbetsvillkor är några faktorer som lyfts fram som orsaker till varför allt fler väljer bort lärarutbildningen.
Det är till synes en paradox. Trots att alla är överens om skolans viktiga roll är det förvånansvärt svårt att få politiker på kommunnivå att verkligen ta skolan på riktigt allvar.
Det är en ytterst komplex bild. Kanske det hela mynnar ut i att skolans uppgift i samhällsbyggandet måste lyftas fram mer, att skolan är själva fundamentet för framtidens samhälle. Idag känns det inte så, i alla fall inte i de kommunala budgetarna.
I den kommunala hanteringen framstår skolan mer som en betungande utgiftspost än en satsning på framtiden. Skulle man från politiskt håll ändå framhålla att man satsar på skolan är detta inte sällan av tillfällig eller kosmetisk karaktär.
I debatten pekas ofta skolans kommunalisering i början av 1990-talet ut som orsaken till att lärarnas status successivt har urholkats. Det är en viktig faktor, men den säger inte allt. Läraryrket har varit utsatt för en ständig nedvärdering ända sedan 1970-talet genom det politiska klimat som rådde då.
Att vända på den trenden idag är den stora utmaningen. Ett sätt är att införa så kallade lärarlegitimationer. Tanken är att skärpta krav på läraryrket och utfärdandet av legitimationer på sikt ska höja attraktiviteten. Från den 1 juli 2015 måste alla lärare ha legitimation för att kunna sätta betyg. Det är bra eftersom landets kommuner då måste bli mer aktiva för att rekrytera lärare.
Tanken är att en större efterfrågan på lärare leder till högre löner och på sikt att studenternas intresse för lärarutbildningen ökar. En god tanke – om den nu blir av. För ett par veckor sedan beslöt regeringen att skjuta upp införandet av lärarlegitimation på obestämd tid. Anledningen var att Skolverket som ska utfärda legitimationerna inte hann med, det visade sig vara ett långt större arbete än beräknat. Från början var planen att man skulle vara klara till den 1 juli i år. Hittills har knappt 2 procent av Sveriges 180 000 lärare fått sina legitimationer.
Det är ett rejält bakslag för utbildningsminister Jan Björklunds (FP) skolbygge i ett läge där skolan om några år kommer att skrika efter fler lärare. Nu finns det ingen återvändo, genomförandet av lärarlegitimationerna måste återupptas snarast. Det är nog ett nödvändigt stålbad som Skolverket måste ta sig igenom.
Arbetslinjen – att arbete ska löna sig – har varit ett framgångsrikt grepp för alliansen ända sedan man vann valet 2006. Nu är det dags gå vidare. Varför inte införa en skollinje – en politisk vision om vad som är skolans uppgift och roll i samhället?
Förvisso har Jan Björklund dragit igång många skolreformer som en ny skollag, en ny läroplan och ett nytt betygssystem. Men det verkar inte räcka. Det finns mycket mer att göra för att vända trenden och få en bättre skola.
Här kommer ett konkret förslag för att lösa lärarbristen. Den stora ungdomsarbetslösheten i Sverige är något som politikerna måste ta itu med. Samtidigt gapar många platser på landets lärarutbildningar tomma. Sammantaget borde dessa två stora problem kunna ta ut varandra. Det kan vara en utmaning för politikerna.
