Vår bästa tid är nu

Hur vi ser på de gångna tiderna finns det också många åsikter om. Var det egentligen bättre förr eller lever vi idag i den bästa av världar?

I en undersökning som företaget Scantech har låtit göra frågade man drygt 1 000 svenskar om när Sverige var som bäst att bo i. Svarspersonerna fick välja mellan fyra tidsperioder från andra världskriget och framåt. Drygt 40 procent tyckte att 1960- och 70-talen var bäst. Det är ett svar som överraskar, för nog är det mycket som är bättre i dag än då. Men den faktiska verkligheten är ibland inte samma sak som hur vi uppfattar den, framför allt inte gångna tider.

Scantechs undersökning presenterades för en inbjuden skara på ett seminarium i torsdags. Under en vecka i juni intervjuade undersökningsföretaget Skop 1 059 slumpmässigt utvalda personer mellan 18 och 84 år. Det finns så klart stora variationer i hur folk har svarat på undersökningen. De som är 55 år eller äldre och som var med då det begav sig gillar sextio- och sjuttiotalen bäst medan de yngre gillar 00-talet, alltså det gångna decenniet.

I panelen som kommenterade undersökningen fanns Johan Norberg, liberal debattör och författare, Han menade att svenska folket har fel men att visionen om en bättre framtid spelar en viktig roll i hur man uppfattar sin tid.

”Drömmen framåt är det som får oss att motivera oss”, sa han.

Ser på vi tillbaka på sextio- och sjuttiotalen var allt egentligen inte bra då, men det fanns en obruten framtidsoptimism, att det skulle bli bättre. Detta illustreras väl i biografin över Olof Palme ”Underbara dagar framför oss” som kom ut förra året. Mycket av bokens fokus ligger just på 1960- och 70-talen då Olof Palme gjorde störst intryck på politiken. Det fanns en drivkraft framåt att förbättra människors levnadsvillkor om det så gällde den materiella standarden som att öka jämställdheten i samhället.

Jämfört med i dag är bilden annorlunda. Även om det fanns kärnvapenhot hängande över mänskligheten under kalla krigets dagar så var detta hot ändå på något sätt abstrakt och inte vardagsnära.

I dag har vi helt andra hot som kan drabba oss, det handlar om klimat- och miljöproblem där var och en kan göra en insats i hur vi lever våra liv. Idag har individen ett mycket större ansvar för sin omvärld, ett ansvar som troligen inte blir mindre i framtiden. Kanske är det en ökad kunskap om världen som gör oss mer bekymrade över hur framtiden kommer att utvecklas.

Johan Norberg kom avslutningsvis med en viktig poäng, statistiken talar ett tydligt språk. Allting har blivit bättre jämför med hur det har varit.

Det handlar inte bara om den tekniska och medicinska utvecklingen som gjort stora framsteg. Inom en rad andra områden har det blivit bättre som till exempel säkrare arbetsmiljöer och mer jämställdhet. Levnadsstandarden har också ökat markant.

Vad vi däremot inte alltid kan säga att det för stunden blir bättre imorgon men väl på lång sikt. Därför ligger det inte långt ifrån sanningen att säga att vår bästa tid är nu – och verkligen mena det.

Ytterligare en undersökning presenterades på seminariet. I den frågade Skop drygt 1 000 personer om de tror att Sverige blir ett bättre land att bo och leva i. Trots att intervjuerna gjorde i dessa osäkra tider finns det ändå överlag en svag optimism inför framtiden. Fyrtio procent tror att det bättre medan 30 procent inte tror på någon förändring. Totalt 30 procent tror på sämre tider.

Framtidstron kunde så klart varit bättre, men det finns många mörka moln på himlen för tillfället i vår omvärld så bara det faktum att det finns en optimism är gott. För att det ska bli bättre måste man ibland också tro att det blir bättre.