Utanför skosulorna

Partiets vision att Sverige ska byggas på en nationalistisk grund går på tvärs mot övriga riksdagspartiers ideologier.

Även om Jimmie Åkesson i söndagens tal i Almedalen gjorde allt för att bredda partiets politiska bas och inte nämnvärt tog upp den invandringspolitik som man är känd för så är det ändå detta som är centralt i Sverigedemokraterna. Partiets kärna finns i att skapa en skillnad mellan vi och dom, att exkludera de som man anser inte hör hemma i det svenska samhället.

Samma dag som Jimmie Åkesson höll partiets första Almedalstal tog folkpartisten Jasenko Selimovic på DN Debatt upp en viktig frågeställning, nämligen att vi behöver diskutera vilken identitet vi behöver för att bygga vårt samhälle.

”Trots den pluralism, som bör välkomnas, måste ett land ha ett samhällskitt som utgör grunden för en solidaritet medborgarna emellan”, skrev han.

Inte sällan är reaktionen till Sverigedemokraternas retorik att vi inte behöver någon identitet. Men det är fel tänkt. För att individen ska ha möjlighet att känna något för en större grupp så behövs det en fast punkt att utgå ifrån, en trygghet. Denna ska självklart vara inkluderande och inte stänga ute någon på grund av kultur, etnicitet eller religion, så som SD vill göra.

I dagens globala värld måste vi börja diskutera vilka värderingar vår identitet bör bygga på så att den kan vara inkluderande, menar Jasenko Selimovic.

Mitt förslag är att börja underifrån, från individens rättigheter men även skyldigheter. Kan man inte se sitt eget ansvar för den större helheten då finns det väldigt lite att bygga ett samhälle på.

Alla individer är så att säga de byggstenar, basen, från vilket samhället byggs. Individens ansvar måste tydliggöras. Kanske är det så att välfärdssamhället i sin iver att omfamna allt och alla också på vägen missat att individen har ett ansvar att bry sig om mer än bara sig själv. En som formulerat detta väl är förre kultur- och utbildningsminister Bengt Göransson i sin lilla bok ”Tankar om politik” som kom ut i förra året.

Han skriver där: ”Och han glömmer att samhället bara kan bestå om de som är medborgare tar gemensamt ansvar, om den enskilde också tar ansvar för större markyta än den som täcks av de egna skolsulorna.”

Det är där, utanför skosulorna, som samhället finns, det är där som samhället byggs. Hur det ska gå till är så klart en mycket svårare fråga. Men vägen dit går inte via Sverigedemokraternas politik som bygger på populism, en svartmålning av samhället och på att stirra sig blind på den yta som täcks av de egna skorna. Det är trångsynt.