Tidningens historia: gungorna och karusellen
Det här citatet har återgetts flera gånger i de olika jubileumsskrifter som uppmärksammat Trelleborgs Allehandas historia. Men det är inte hämtat från den egna tidningen utan är äldre än så. Citatet kommer från Trelleborgs Posten och är publicerat den 31 december 1863. Det återges på nytt i hundraårsboken om Trelleborgs Allehanda och redaktören Sven Stahre kommenterar där tanken om tidningen som ett husgeråd: ”Det är just vad en ortstidning måste bli om den ska ha utsikt att leva.”
På något sätt har tiderna inte förändrats i detta avseende för detta är just vad Trelleborgs Allehanda även år 2010 måste vara – och förbli i framtiden – ett oumbärligt husgeråd för sina läsare. Däremot förnyas ständigt tidningen, framför allt genom dess mest värdefulla resurs, personalen, men också genom dess ägare.
Detta blir tydligt om man kort sammanfattar Trelleborgs Allehandas hundra första år som kan delas in i tre perioder: Sandberg och Jönsson, Nils Ohlsson och Sönerna.
1876 köper typograferna Adolph Sandberg och Carl Herman Jönsson tryckeri och förlagsrätt av ägaren till Trelleborgs Tidning. De döper om tidningen till Trelleborgs Allehanda som kommer ut med sitt första nummer den 4 oktober 1876. Intressant att notera är att Trelleborg bara nio år tidigare, 1867, fått tillbaka sina stadsrättigheter. Men det är inte lätt att få lönsamhet i tidningen utan man får in pengar genom tryckeriet. Vad man förlorar på karusellen – tidningsutgivning – tar man igen på gungorna – trycksaker. Dessutom startas 1896 en konkurrenttidning, Trelleborgs Tidningen.
1907 dör Adolph Sandberg som då är ensam ägare till Trelleborgs Allehanda. Tidningen med tryckeri köps upp varpå tidningen direkt därefter säljs separat till 23-årige typografen Nils Ohlsson.
Om hans första tid på tidningen skriver Sven Stahre så här: ”När Nils Ohlsson tog hand om Trelleborgs Allehanda såg det mörkt ut för tidningen. Annonsmarknaden hade fördärvats och upplagan ”urvattnats” genom gratisexemplar. Hans första uppgift blev att sanera företaget och marknaden. Den fasthet som han mobiliserade i det arbetet skulle betala sig i längden.”
Även under Nils Ohlssons tid som ägare blev tryckeriet en viktig del för inkomsterna i företaget då man tryckte facktidskrifter. Det var först under nästa generation som tidningen blev en hörnsten i företagets ekonomi.
Nästa generation stod Nils Ohlssons söner för, Robert, Gunnar och Stig Ohlsson. De tog över företaget 1935 efter faderns död. Ett nytt hus och ett nytt tryckeri blev några av deras första projekt som de tog tag i. Under sönernas ledning fram till 1971 utvecklas tidningen mycket och följer väl med i den tekniska utvecklingen.
1936 beslutade tidningen att ge ut hembygdsforskaren Olof Christofferssons bok ”Skytts härad” som gåva till prenumeranterna. Boken kom sedan att följas av en rad böcker om staden och bygden som prenumeranterna kunde köpa för en mindre summa. ”Med detta inleddes ett nytänkande i tidningens PR-verksamhet som sedan har fullföljts”, skriver Sven Stahre.
Ett kännetecknade drag för Trelleborgs Allehandas hundra första år är att tidningen inte alltid ensamt burit upp tidningsföretaget. Det har vid flera tillfällen funnits sidoverksamheter som hjälpt till att få lönsamhet i företaget. Det kanske också är något att dra lärdom av i framtiden.
