Sätt inte in politiker på banken

Men relationerna får inte gå för långt, kommunen ska vara opartisk och får inte låta sig påverkas av enskilda intressen.

I många av Sveriges kommuner är sparbankerna en dominerande aktör på de lokala bankmarknaderna. Gott så, bankerna verkar alla på samma villkor. Under ytan finns en större berättelse. En granskning som tidningen Dagens Samhälle har gjort visar att totalt 27 kommunpolitiker sitter i styrelserna för några av landets drygt sextio sparbanker. Den kommunala representationen omfattar även 13 tjänstemän, varav fyra kommunchefer.

Det är kanske inte så konstigt. Kopplingen mellan kommunerna och sparbankerna finns inskriven i sparbankslagen. Det är kommunfullmäktige eller landstingsfullmäktige som utser hälften av representanterna i stiftelserna som äger sparbankerna.

Kommunerna tar sedan tacksamt emot den hjälp de kan få. Inte sällan är sparbankerna med och finansierar kommunala verksamheter. Exemplen är många, pengar har satsats på arenor, skolor, lekplatser och idrottsanläggningar.

En kommun har givetvis svårt att tacka nej till extra pengar. Frågan måste ändå ställas: Är det rätt att en kommunal verksamhet finansieras av en bank?

I grund och botten är det fel. Den inbyggda kopplingen mellan kommunerna och sparbankerna är inte sund. Den skapar ett förhållande som i förlängningen gynnar särintressen och kan skada den fria konkurrensen.

Politikerna ska sätta upp spelregler för bankerna men ska inte vara och med och sköta deras affärer. Dagens situation där kommunpolitiker är med och utser huvudmännen till sparbankernas stiftelser borde höra till en svunnen tid.