Sanningen bakom Pisa

Men faktum är att motivationen inte behöver vara på topp. Provet görs helt anonymt och har ingen betydelse för elevernas betyg.

Däremot får resultatet av provet en enorm betydelse. Det visar inte minst den stora debatt som utlösts efter att den senaste Pisa-studien. Sedan den första undersökningen 2000 har Sverige fallit vid varje mätning. Denna gång är fallet större än tidigare. Det är en så klart en trend som måste vändas.

I jakten på sanningen om de försämrade resultaten har svaren varit många. Det fria skolvalet har pekats ut som en viktig orsak till att skillnaderna mellan skolorna ökar. Om det också påverkar elevernas resultat vet man inte säkert. Friskolesystemet, kommunaliseringen och lärarnas låga status är andra förklaringar som lyfts fram.

Kritiken har varit hård mot utbildningsminister Jan Björklund (FP) som i drygt sju år varit den högst ansvarige för den svenska skolan. Särskilt tuffa ord har hörts från den rödgröna oppositionen som genast vill satsa mer resurser på skolan. Men det är viktigt att påminna att Jan Björklund faktiskt har dragit igång en rad skolreformer, allt ifrån nya läroplaner, en ny lärarutbildning till en ny skollag och en ny gymnasieskola, med syfte att förbättra skolan. Varför dessa inte gett resultat kan bero på det tar tid för reformerna att ge effekt.

Men innan man gör tvärsäkra påståenden om vad som kan förklara raset i Pisa är det viktigt att få en så bra bild av läget som möjligt. Skolans värld är komplex, det finns inte en enskild anledning till att svenska elever presterar sämre. Men att så lite har sagts om själva provet och hur det genomförs är överraskande. Tar man sig från klassrummet där lärarna utför sitt arbete till det stängda rum där 15-åringarna gör de tre proven i matematik, läsförståelse och naturvetenskap kan det finnas några förklaringar till de svenska elevernas sämre resultat.

Pisa-undersökningen genomförs görs vart tredje år. Den senaste som gjordes våren 2012 var den femte i ordningen. Själva genomförandet sker under mycket kontrollerade former liksom urvalet av skolor och elever. Men hur eleverna förbereds och motiveras inför provet är upp till varje land och skola att själva bestämma. Där finns det uppenbara skillnader med andra länder.

I Sydkorea får eleverna veta att provet gäller nationens stolthet. Det händer inte i Sverige.

I Sverige var det 210 skolor som slumpmässigt valdes ut för att delta i Pisa. På dessa skolor valdes sedan 30 elever ut, även denna gång är det slumpen som avgör. För att resultatet ska bli godkänt finns det tydliga regler för vilka elever som får lov att undantas. Det handlar till exempel om att eleven har otillräckliga kunskaper i svenska eller en funktionsnedsättning. Ett land får högst utesluta 5 procent av de utvalda 15-åringarna.

För de elever som sedan väljs ut är det frivilligt att delta, vilket också den absoluta merparten gör. När man undersöker hur de svenska eleverna genomför provet är det vissa saker som sticker ut. I den del som omfattar matematik är det en relativt stor andel av eleverna som lämnar frågor helt obesvarade. Där skiljer Sverige ut sig från till exempel framgångsrika länder som Sydkorea och Finland där eleverna i princip gör alla uppgifterna.

Vad det beror på är inte klarlagt. Att svenska prov ofta börjar med de lättaste frågorna först medan de svåraste frågorna kan komma först i Pisa kan vara en orsak. Det kan påverka resultatet för de svenska eleverna negativt genom att de blir stressade.

Elevernas motivation kan också förklara hur de presterar på provet. Det finns forskning som visar att svenska elevers prestationer avgörs av hur mycket som står på spel. Syftet med Pisa är inte att undersöka enskilda elevers resultat eller ens på skolnivå. Istället vill man veta hur ett helt lands skola fungerar på systemnivå. Därför görs provet helt anonymt och har ingen betydelse för betygen. Det kan påverka vissa elevers motivation att verkligen göra sitt bästa.

Det paradoxala är istället att resultatet av Pisa påverkar hela den svenska skoldebatten.

Den sämre skolan stämmer mycket dåligt med svenska självbilden om att vara världsbäst. Men att bli bäst i världen är inte en bra utgångspunkt. Istället bör fokus vara att vända trenden så snabbt som möjligt. Att komma högt i Pisa-studien är inte skolans mål, det är att utbilda framtidens medborgare. Det uppdraget måste alla ta på största allvar, om det så är politikerna, skolan och elevernas föräldrar det gäller.

Om alla drar åt samma håll blir det naturligt för eleverna att prestera så gott de kan, både i klassrummet och på proven. Att göra bra ifrån sig är inte bara en vinst för den enskilde eleven utan är en viktig del i att bygga det gemensamma samhället. Det är i skolan som grunden läggs.