Samarbeta om vården

Den välkände barnläkaren Hugo Lagercrantz uppmärksammar fallet i en debattartikel i DN (24/7) och menar att det inte ska hända, lika lite som ”att ett trafikflygplan störtar på Bromma flygplats”.

Enskilda fall kan berätta något om tillståndet i den svenska sjukvården. Hugo Lagercrantz menar att det saknas allmänläkare på vårdcentralerna med kompetens inom barnmedicinen. Det stämmer säkert. Men Lagercrantz nöjer sig inte med att det. Han tar upp andra problem som BB-kris, överbeläggningar och sjuksköterskebrist. Han konstaterar att den ”svenska sjukvården inte är världsbäst” och radar upp andra länder vars sjukvård slår den svenska.

Men risken finns att man missar målet med en sådan beskrivning. Dessutom företräder Hugo Lagercrantz en viss del av sjukvården.

”Som barnläkare är jag särskilt orolig för barnmedicinen”, skriver han.

Sjukvården av barn är givetvis viktig. Men det går inte att bara tänka på barnen när vården ska organiseras. Det finns tyvärr alltid en baksida, vårdens resurser är begränsade. Hur de bäst ska fördelas är kanske den tuffaste frågan som en politiker har att göra. Till sin hjälp bör de självklart ha professionen, personalen som utför vården.

Samarbetet mellan vårdpersonal och politiker är inte alltid det bästa, det visar inte minst de infekterade strider som blossat upp i Skåne, till exempel på barnintensiven i Lund. För att klara sjukvårdens problem måste utgångspunkten måste vara att alla parter har förståelse för motpartens situation.

Sedan är inte den svenska sjukvårdens primära mål att vara världsbäst utan att patienterna får så bra vård som möjligt – för att rädda liv och bota sjuka.