Riv de mentala murarna

När vi blickat bakåt är det intressant att blicka framåt. Det finns fler murar att riva. De finns överallt, fast ofta går det inte dem att riva i vanlig bemärkelse. Detta är mentala murar som vi bygger upp, i samhället, mellan varandra och inom oss själva. Varför är det så?

I veckan kom litteraturvetarna Torbjörn Forslid och Anders Ohlsson ut med boken ”Fenomenet Björn Ranelid”. Författarna har berättat i intervjuer att de vill föra ut ämnet litteraturvetenskap till en större publik. I boken har de frångått den tidigare principen att enbart studera en författare utifrån dennes texter. Istället har de studerat hela fenomenet Björn Ranelid och analyserat författarens gärningar med de metoder som står en litteraturvetare till hands.

För en som studerat litteraturvetenskap låter detta mycket uppfriskande. Är det något som jag upplevt är det ämnets inbundna hållning, vilket är synd eftersom det finns mycket kunskap andra kunde ha stor glädje av.

Det är inte bara litteraturvetenskapen som byggt upp murar inom sin vetenskap och mot omvärlden, hela universitetsvärlden och vetenskapen är uppbyggd enligt samma logik. Att som expert gå utanför sitt ämne ses inte med blida ögon av forskaromgivningen. Så borde det inte vara, det är på tvärs som kunskaperna kan befrukta varandra.

Men det finns fler murar, mellan nationer, inom samhället och mellan människor. Murarna mellan nationerna – gränserna – utmanas nu genom ökade handelsströmmar och människoförflyttningar. Det är positivt med en friare världshandel och att människor ges större möjlighet att kunna uppfylla sina drömmar.

Mellan varandra finns det också murar som utsätts för ett yttre tryck genom att allt mer utvecklad informationsteknologi. Vi är mer tillgängliga med mobiltelefoner och sociala medier. När vi får lättare att kommunicera med varandra rivs det ständigt små murar mellan dig och mig.

Mellan individen och omgivningen kommer det alltid att behövas en privat sfär. Men det är bra att ständigt pröva och utmana sina egna mentala murar. Det kan innebära att man ifrågasätter invanda mönster och inte ständigt tänker eller agerar på samma sätt.

För att visa vägen kan det behövas inspiratörer. En sådan murbräcka är Björn Ranelid. Han är utmanande, blandar högt och lågt och har ett eget språk. I princip alla har en åsikt om honom men han får ut ett budskap. Skulle världen vara fylld av fler murbräckor så lovar jag att vi kunde få se vilken potential som människan har.

Så riv de mentala murarna och frigör mer av individens och samhällets inneboende krafter. Det har vi mycket att vinna på.