Räntan är inte enda vapnet

Den frågan har återkommit i takt med att återhämtningen efter den ekonomiska krisen går trögare än förväntat med följden att arbetslösheten är hög och inflationen låg.

Framför allt har ledningen för Riksbanken kritiserats för att fokusera för mycket på att inflationsbekämpning för att istället för att genom med räntan som vapen öka sysselsättningen.

Lars E O Svensson förespråkade under sin tid som vice riksbankschef en lägre ränta för att därigenom stimulera svensk ekonomi. Även om han inte vann gehör hos majoriteten i Riksbanksledningen har han haft många anhängare.

En av dem är Dagens Nyheters chefredaktör Peter Wolodarski som har ifrågasatt Riksbankens agerande och dess självständighet. I sin söndagskrönika (DN 1/12) tar han på nytt upp frågan och skriver: ”Att vår egen riksbank har fullständigt fel om inflationsriskerna, och fortsätter att feltolka vart ekonomin är på väg, är tydligt.”

Wolodarski menar att Riksbanken fokuserar för mycket på prisutvecklingen på bostäder vilket därigenom ”underblåser en onödigt hög arbetslöshet”.

Tre bankekonomer från Nordea försvarar Riksbankens oberoende i en debattartikel på måndagen i Svenska Dagbladet (2/12). Ekonomerna, Annika Winsth, Torbjörn Isaksson, Andreas Wallström, skriver att Riksbankens självständighet är viktig för att kunna fatta obekväma ekonomisk-politiska beslut. En hög arbetslöshet förklarar de med att matchningen på arbetsmarknaden fungerar dåligt.

Istället för att kritisera Riksbanken vill Nordeaekonomerna att fokus borde ligga på regering och riksdag.

Här har vi alltså två olika ståndpunkter om Riksbanken. Kvar står frågan: Vem är det som bestämmer över Sveriges riksbank? Ytterst är det riksbanksledningen som självständigt fattar sina egna beslut medan det är Riksbanksfullmäktige, utsedd av riksdagen, som tillsätter ledningen för banken.

Att bankens agerande ska vara skild från politikerna var en del av saneringen av den svenska ekonomin under 1990-talet. Syftet är att skapa en trovärdighet i omvärlden för svensk penningpolitik. Det finns inget i dag som tyder på att den ordningen bör ändras. Givetvis ska Riksbankens agerande granskas men att tro att en lägre ränta skulle leda till ökad sysselsättning är att göra det för enkelt för sig. Situationen i omvärlden spelar troligen en långt större roll för hur svensk ekonomi utvecklas.

Vad ska då politiken göra? Svaret är att skapa bättre förutsättningar för näringslivet. Förändras verkligheten och omvärlden måste politiken följa efter. För svenska företag som lever och verkar på en global marknad måste man kunna säkerställa sin kompetens.

Det kräver en mer flexibel arbetsmarknad med lägre trösklar och en förändrad arbetsrätt som sätter kompetens framför anställningstid i turordningsreglerna. Och en skola som utbildar framtidens arbetskraft.