På spaning efter en bättre skola

Vägen till en bättre skola går alltså via mer kunskap.

Skolkommissionen ska ledas av utländska experter från OECD som ska analysera den svenska skolan medan Skolverkets förre generaldirektör Per Thullberg får uppdraget att leda det nya skolforskningsinstitutet som ska sammanställa och föra ut effektiva metoder till lärare.

Reaktionerna från Skolsverige var översvallande. Skolverkets generaldirektör Anna Ekström ”ser enbart positivt på detta”. Lärarförbundets ordförande Eva-Lis Sirén skriver i en kommentar till TT: ”Utmärkt! Äntligen vill Björklund lyssna på forskarna.” På samma sätt välkomnar Lärarnas Riksförbund initiativet. Då borde väl allt vara frid och fröjd? Nej, inte riktigt.

Det finns en viktig poäng i att gå utanför landets gränser för att beskriva läget i den svenska skolan. Men när det kommer till hur man ska genomföra förändringar är det inte lika enkelt. Varje land har sitt samhälle och politiska system att ta hänsyn till. Enkelt uttryckt: Det är på hemmaplan vägen till en bättre skola finns.

För att kunna genomföra nödvändiga förändringar måste man så långt som möjligt beskriva hur verkligheten ser ut. Därför är det viktigt med mer kunskap. Men problemet finns i nästa led. I dagens Sverige är avstånden mellan skolpersonalen och politikerna som ytterst bestämmer över skolan, Sveriges riksdag, för långt. Med för många politiska mellanled riskerar varje skolreform att bli urvattnad när den landar på klassrumsgolvet.

Skolan är alldeles för viktig för att överlämnas till skolans egen personal eller politikerna. Hela samhället måste vara engagerat, om det så är elevernas föräldrar, syskon eller anhöriga, i att lyfta fram den viktiga roll som skolan har: Att utbilda framtida generationer för vårt gemensamma samhälle.