Låt inte byggandet gå i stå
”Det var länge sedan man såg en byggkran i Trelleborg.” Så säger byggare och fastighetsägare, vilket framgick av TA:s Näringslivsbilaga som publicerades i veckan. Temat för bilagan var ”Bygga & bo” och bilden som tecknades i bilagan var tyvärr inte ljus, det byggs alldeles för lite i kommunen. Anledningarna till detta är många.
För nya flerfamiljshus, som verkligen behövs i Trelleborg, är utdragna processer kring överklaganden en orsak. Exemplen är tyvärr många på att kommunen gett byggplaner grönt ljus men som sedan inte kommit igång för att ärendena har fastnat när de överklagats till högre instanser.
Ett sådant fall är tomten på Sockerbrukstomten där Trelleborgshem vill bygga fyra nya höghus som är högre än vad detaljplanen anger. Ett kompakt motstånd från närboende har sinkat planerna väsentligt. Det är synd. Behovet av nya hyreslägenheter är stort i Trelleborg. Då är förtätning av staden helt nödvändig – och att man bygger på höjden. Trelleborgs kommun kan inte bara växa genom att man rullar ut villamattor, man måste ta sikte på höjden också.
Det är inte enbart utdragna processer som hindrar byggandet. Finanskrisen som slog till 2008 la en våt filt över hela byggindustrin. Visserligen har återhämtningen därefter varit stark men det finns fortfarande en osäkerhet om vart konjunkturen är på väg. Bostadsmarknaden har också kylts av väsentligt, bland annat på grund av att kraven på bolåntagarna har höjts.
Att marknaden varit sval märks tydligt i att försäljningen av nybyggda villor i Trelleborg var mycket dålig under förra året. Flera husfabrikanter som har byggt villor i kommunen eller äger tomter hade det tufft men det kan ha vänt nu eftersom det rapporterats om ett ökat intresse. Ändå kan man kritisera kommunen för att det saknas självbyggartomter. Det behövs en mångfald av boendeformer, villor, bostadsrätter och hyreslägenheter, för att täcka in de olika behov som finns. Mångfalden borde även gälla för tomter.
På måndagens fullmäktigemöte debatterades ett medborgarförslag om att återinföra en allmän bostadsförmedling. I debatten sa fullmäktigeledamoten Mikael Rubin (M) att bostadsbristen inte kan lösas av en förmedling utan att det är fler lägenheter som behövs. Det är sant. Men även det som oppositionsrådet Catherine Persson (S) poängterade: ”Det byggs absolut ingenting.” Hon tillade senare att det saknas både mark och planer för att kunna bygga.
Det pekar på att även Trelleborgs politiker, och då framför allt den styrande femklövern, har ett ansvar för den uppenbara stiltjen i byggandet. Och inte bara det. Den planerade andra pågatågsstationen kommer inte att vara färdig när pågatågen rullar in i Trelleborg 2015.
”Vissa beslut mår bra av att ligga till sig”, sa kommunalrådet Ulf Bingsgård till TA i veckan.
Det är ingen bra inställning. Beslutet om var en andra pågatågsstation ska ligga är helt och hållet Trelleborgs eget. Då måste man också kunna enas om detta. Nu rinner tiden ut för att man inte kommer fram till en lösning som har ett brett politiskt stöd.
Marken vi går på, marken vi bor på, marken vi odlar – den är grundläggande för mycket av det vi bygger vårt samhälle på och för våra liv. Den måste förvaltas på bästa sätt och Trelleborg har goda förutsättningar. Åkermark av högsta kvalitet, goda boendemiljöer i stad och på landet samt bra infrastruktur och en väl utbyggd kollektivtrafik. Dessa möjligheter får aldrig glömmas bort.
Självklart är det så att vissa drömmar och visioner inte ska realiseras. Nya omständigheter uppdagas och verkligheten förändras vilket man måste ta hänsyn till när man ska gå från ord till handling. Men visioner fungerar också som riktmärken, något att ta sikte på. Utan långsiktiga mål stannar utvecklingen upp och man hamnar i förvaltandets sega lunk.
Trelleborg har inte råd att låta utvecklingen gå i stå. Det krävs nya friska tag för att byggandet åter ska komma igång i kommunen. Hur ska man annars nå målet 50?000 invånare till 2025?