Hörlurarna innehåller Europas röster
Jag befinner mig i en stora plenisalen i Europaparlamentet. Här samlas 736 ledamöter under en vecka varje månad för att debattera och stifta nya lagar. Det är en riktigt stor sal som rymmer alla dessa politiker. Parlamentet är också ett av de största och mäktigaste i världen.
Det som ändå slår en som åskådare är inte vad du ser utan vad du hör – i hörlurarna. Allting som sägs i parlamentet översätts simultant av tolkar. Det är faktiskt rimligt, alla ledamöterna från EU:s 27 länder ska kunna prata på sitt eget språk. Totalt finns det 23 officiella språk. För att klara det uppdraget krävs det många tolkar.
Vid varje stol i parlamentet och på åhörarläktaren finns ett par hörlurar. Såvida man inte kan alla språk, vilket jag starkt betvivlar att någon gör, måste alla i parlamentet någon gång använda sig av hörlurarna för att förstå vad som sägs.
Jag ställer in hörlurarna på program 11, som alltså är svenska. Svagt i bakgrunden hör man talarens röst och sedan kommer en tydlig röst som något eftersläpande tolkar till svenska. Efter en stund tröttnar jag på den skarpa kvinnliga rösten som jag lyssnar på. Då klickar jag runt genom hela spektrumet av olika språk. Det är en hel orkester av olika röster. Jag förstår inte mycket men kan snappa upp ett ord här och var. Plötsligt kommer jag till en behaglig röst som jag förstår någorlunda. Det är danska som talas. Jag går vidare och till sist är det engelska jag lyssnar på, även den tolken har en behaglig röst.
Jag inser att det inte bara är språket som gör människan, rösten är lika viktigt. I hörlurarna hittar man en viktig del av Europa, alla dessa röster som kommer till tals. Det är vårt kulturella arv, det är inget vi kan eller bör förhandla bort. Däremot borde fler av Europas röster höras mer utanför hörlurarna i parlamentet.
