Gränser löser inte problem
Under de första veckorna av året gick tusentals och åter tusentals människor i Tunisien ut och demonstrerade på gator och torg. De krävde mer rättvisa och demokrati.
Som en följd av protesterna gick landets president, Zine El Abidine Ben Ali, i landsflykt den 14 januari. Därefter var det folket i Egypten som krävde förändringar och president Mubaraks avgång. Det blev ett mer utdraget förlopp men resultatet detsamma som i Tunisien. Den 11 februari avgick Hosni Mubarak efter nästan trettio år vid makten.
Dessa händelser har sedan fortplantat sig i Mellanöstern och Nordafrika och framför våra ögon har världshistoria skrivits. Men de folkliga protesterna har inte bara mötts av fredliga metoder. Detta blev framför allt tydligt i Libyen där landets ledare Muammar Khaddafi vände vapnen mot folket. Efter att FN:s säkerhetsråd den 17 mars beslutade om flygförbudszon över Libyen med syfte att skydda civilbefolkningen har Khaddafis framfart kunnat hindras.
Nu är det Nato som leder den militära aktionen men den framtida utvecklingen i Libyen är i nuläget mycket osäker. För att hindra ett regelrätt blodbad i Libyen var FN:s beslut nödvändigt. På fredagen tog Sveriges riksdag det historiska beslutet att skicka åtta Jasplan till Libyen. Det blir därmed den första svenska insatsen med stridsflyg sedan 1960-talet.
Vi lever i dag i en globaliserad värld. Det innebär att människor, varor och tjänster rör sig över all världens gränser. Som en följd av oroligheterna i Nordafrika har nu bland annat den italienska ön Lampedusa den senaste tiden tagit emot tusentals båtflyktingar. Det gäller nu att på bästa sätt inom EU och även i Sverige ta emot personer som flyr sina hemländer och ge dem en fristad. Människan och samhällen utvecklas inte genom att gränshindren höjs. Det är tvärtom genom öppnare gränser som vi stakar ut vägen till våra framtida samhällen.
I veckan som gått har den svenska migrationspolitiken varit högst aktuell, dels genom en riksdagsdebatt, dels genom att en utredning om så kallad cirkulär migration har presenterats.
Riksdagsdebatten hade begärts av Sverigedemokraterna med anledning av den överenskommelse om migration som alliansen och Miljöpartiet presenterade i början av mars.
Från riksdagens talarstol gick SD:s partiledare till hård attack mot den förda invandringpolitiken och menade av den bestod av trettio års misslyckanden. Men partiets syn på den svenska invandringen fick mothugg från alla andra riksdagspartiet. Mest träffsäker var Centerpartiets Fredrick Federley som menade att Sverigedemokraterna måste måla upp en hotfull bild av invandringen eftersom man annars förlorar sin väljarkår.
Att migrationspolitik väcker mycket debatt blev också tydligt efter den debattartikel om fri invandring som publicerades i Trelleborgs Allehanda i förra veckan. Det var folkpartisten Lars Henric Ekstrand från Trelleborg som skrivit inlägget och han menade att mycket mänskligt lidande skulle undvikas om vi införde fri invandring till Sverige.
Debattartikeln fick många kommentarer på nätet, framför allt efter att bloggen ”Politiskt inkorrekt” på nätet uppmärksammat texten. ”Politiskt inkorrekt” är en blogg som många sverigedemokrater gärna länkar till och som namnet antyder vill man ge en annan bild av den svenska invandringsdebatten.
Märkligt nog är denna bild oerhört ensidig och genomgående negativ till invandrare. Det märktes även i merparten av kommentarerna. Fri invandring skulle hota hela den svenska välfärden med den underliggande tonen att folk söker till Sverige enbart för att ta pengar från oss, inte bidra med något. Tyvärr är det en vanligt spridd uppfattning som måste bemötas. Framtiden hotas inte av att folk av olika skäl kommer till Sverige.
I en allt mer globaliserad värld är lägre gränshinder något att sträva efter.
Det finns flera exempel på detta i historien. I liberalismens ungdom i mitten av 1800-talet var det många fattiga människor i England som svalt. Anledningen var att höga spannmålstullar höll uppe priset på den inhemska matproduktionen. En liberal rörelse kämpade intensivt för att få bort tullarna och de lyckades till sist 1846.
Det dröjde inte länge innan de borttagna tullarna verkligen kom de fattiga till del och välståndet kunde ökas. Effekterna av de lägre handelshindren blev märkbara även i Skåne då havre blev en stor exportvara till England och det skånska lantbruket kunde blomstra under andra halvan av 1800-talet.
Världen ser givetvis annorlunda ut i dag men det finns ändå en viktig lärdom att dra av detta. Gränshinder skapar ofta mer problem än de löser. Människors drivkrafter att skapa och förändra ska uppmuntras, inte förhindras.
Därför är det bra att Sverige banar vägen för att emot migranter från skilda delar av världen. Dessutom bör EU-länder bli bättre på att solidariskt ta emot flyktingar. Men inte bara av solidariska skäl utan även för sin egen överlevnad.
I många länder i Sydeuropa föds i dag alldeles för lite barn för att befolkningen ska kunna ersätta sig själv. Om man inte öppnar upp för mer invandring är det uppenbart att man i framtiden står inför stora demografiska utmaningar med en allt äldre befolkning.
Anpassar vi oss inte till de förändringar som sker i vår omvärld är vi själva snart dömda att gå under. Det går inte att stänga gränserna till vår omvärld. I dag kanske det inte är realistiskt att införa fri invandring till Sverige men tiden då det är möjligt och till och med nödvändigt ligger troligen inte långt fram i tiden.
