Föränderlig skoldebatt
Framför allt efter Maciej Zarembas utmärkta artikelserie ”Hem till skolan” i Dagens Nyheter där han beskrev den svenska skolan. Det var ingen munter bild han gav en skola i fritt fall där elevernas resultat blir allt sämre.
Zarembas serie fick mycket uppmärksamhet och kort därpå inledde Aftonbladet en egen stor granskning av skolan kallad ”Världens bästa skola?” I Aftonbladets granskning har låga lärarlönerna och utarmade kommunala skolor varit i fokus men det var framför allt friskolorna som hamnade i skottgluggen och målades upp som lycksökare på jakt efter säkra vinster. Det finns uppenbarligen problem med styrningen av skolor, både vad gäller kommunalt drivna skolor som fristående. Men att göra som Aftonbladet och nästan ensidigt vinkla det till att friskolorna är problemet, är inte konstruktivt.
Sett över ett par års tid är det intressant att se hur debatten om skolan hela tiden förändras. För två år sedan när svensk ekonomi var som mest drabbad av finanskrisen stod många kommuner inför stora besparingar på grund av uteblivna skatteintäkter. Genom hela Sverige svepte en varselvåg och uppemot tusen lärare hotades av uppsägning. Anledningen var inte bara besparingar utan vikande elevunderlag och fler friskolor minskade behovet av kommunala lärare.
Efter att staten sköt till mer pengar till landets kommuner och landsting var de akuta ekonomiska problemen över och en kort tid därpå hade kurvorna vänt upp igen.
För ett år sedan var lärarna i centrum i samband med avtalsrörelsen mellan Sveriges kommuner och landsting (SKL) och de två stora lärarfacken, Lärarnas riksförbund och Lärarförbundet. I förhandlingarna blev det strid om lärarnas arbetstider. SKL ville införa 40-timmarsvecka och normal semestertjänst med fem veckors ledighet på sommaren. Detta tog lärarförbunden strid emot och SKL släppte till sist sina krav. Men avtalsrörelsen visade ändå på en viktig slutsats, för att skolan ska bli bättre måste läraryrket bli mer attraktivt men att det finns stora svårigheter med det i dagens system där kommunerna har ansvaret för skolan.
Frågan kvarstår: Vad är det som gör att skolan fungerar som den ska? Är det pengarna, är det lärarna, är det skolledarna? Kan det vara staten eller kommunerna? Det går inte riktigt att exakt sätta fingret på vad det är, skolan är för komplex för det.
Debatten om skolan lär fortgå och förändras. Det är bra eftersom problem måste upp till ytan. Det gäller vidare att lösa det problem som finns. Det är den stora utmaningen för alla som bestämmer över skolan. Någon gång måste trenden med elevernas allt sämre resultat vändas. Låt det hellre bli förr än senare.