Färre gränser är Europas framtid

Ratten sitter till höger i bilen och man kör på vänster sida av vägen. Det gäller att vara uppmärksam på bilkörningen. Precis när man kör ut på en större väg står det på en stor blå vägskylt: ”Welcome to Scotland”. Med tillägget under: ”Failte gu Alba”. Det är skotsk gäliska och en tydlig påminnelse om att Skottland en gång varit skilt från England.

Skottland är ändå på många sätt likt övriga Storbritannien. Språket är inga problem för den som talar engelska: gäliska talas av mindre än 60 000 invånare av totalt cirka 5 miljoner skottar. Att köra över gränsen mellan Skottland och England märks inte, förutom då att vägskyltarna ändrar karaktär.

Men det kan vänta nya tider. I dag är det folkomröstning i Skottland. Det är en rak och enkel fråga som skottarna har att ta ställning till: ”Borde Skottland vara ett självständigt land?”

Skulle det bli verklighet innebär det att det Storbritannien som vi känner till i dag upphör att existera.

Länge hade nej-sidan en betryggande ledning. Men för ett par veckor sedan kom en opinionsundersökning som visade att ja-sidan hade gått om. De senaste mätningarna visar på det blir mycket jämnt, med ett visst övertag för nej-sidan.

Men det är inte bara opinionsläget som är ovisst. Det finns väldigt många oklarheter om vad som händer ifall skottarna röstar ja till självständighet. Får landet behålla det engelska pundet? Kan landet vara medlem i EU? Och hur blir det med försvaret av Skottland?

Många frågor och få svar.

Dagens folkomröstning om självständighet är inte den första. En liknande omröstning hölls 1979. Då vann nej-sidan. Sedan dess har de skotska självständighetsivrarna vuxit sig starka politiskt. I dag har det skotska nationalistpartiet, Scottish National Party, egen majoritet i det skotska parlamentet. Och Skottland har på senare år också fått ett ökat självstyre. Men det räcker inte anser många.

Det som ändå skiljer sig i Skottland från andra nationalistiska rörelser är att den skotska frigörelsen inte tycks hämta sin näring enbart i nationalism. Snarare är det en frigörelse från det engelska överhuvudet man vill uppnå. Vi klarar oss själva, tycks budskapet vara, en vilja att stå på egna ben.

Det är skottarna själva – de som verkligen bor i Skottland oavsett härkomst – som ska välja väg. Att så många nu engagerar sig i folkomröstningen är ett gott hälsotecken för demokratin.

Men frågetecknen är för många för vad som händer med Skottland vid ett ja till självständighet. Och ska demokratin överleva på sikt kan man inte ständigt underminera de traditionella institutionernas grundvalar.

Därför borde Skottland även i fortsättningen vara en del av Storbritannien. Det är inte nya gränser som Europa behöver utan färre.