Dialog om klimatet

Axel: Stäng dörren, det blåser kallt. Vi vill väl inte att all värme ska försvinna ut?

Mattias: Jag ska skynda mig, men jag vill borsta av mig all snön. Det är ett riktigt busväder vi har fått på Söderslätt. Det var länge sedan det var så här kallt. Det är nästan så att man undrar om den globala uppvärmningen verkligen finns.

Axel: Det kan du väl inte mena. En kall vinter kan inte bevisa något om det framtida klimatet.

Mattias: Nej, det menar jag inte. Men ändå, det är kallt nu och jag måste ta på mig mer kläder för att inte frysa. Kylan är ett problem för mig nu, oavsett om det i framtiden blir varmare eller inte.

Axel: Det stämmer, du måste skydda dig mot kylan. Men vi måste här skilja på två problem. Det första problemet har att göra med dina behov som måste tillgodoses för att du ska må bra och ytterst också överleva. Det andra problemet är en följd av det första problemet. För att uppfylla dina behov måste du tillgodogöra dig resurser, antingen i form av det som jorden har att erbjuda eller av energi som finns i olika former. Detta innebär att du påverkar din omgivning, vare sig du vill det eller inte. Eftersom världen som vi lever i är så mycket större än människan har fokus framför allt varit på det första problemet som är det viktigaste för vars och ens överlevnad. Det andra problemet kommer av att människan genom historien allt mer ökat sin påverkan på omgivningen, det vi kallar vår miljö. Det innebär att det andra problemet som vi tidigare inte har behövt ta hänsyn ökat i betydelse.

Mattias: Det låter som en rimlig slutsats. Problemet är bara att jag känner mig själv bäst och vet när jag mår bra eller dåligt och behöver göra något åt det. Hur ska jag veta när jag behöver göra något åt miljön? Jag känner inte den.

Axel: Måste du känna miljön för att göra något för den?

Mattias: Ja, det antar jag för annars har jag ingen drivkraft för att agera. När jag är kall måste jag ta på mig mer för att värma mig. När jag är hungrig måste jag skaffa mat för att äta. När miljön mår dåligt, känner jag inte något.

Axel: Det stämmer du känner inte för miljön i sig, utom när den påverkar din förmåga att tillfredställa dina egna behov. Du kan känna för miljön om din förmåga att tillgodose dina behov samtidigt också påverkas. Det är där vi måste skapa en relation.

Mattias: Hur kan vi skapa relationen mellan människan och naturen omkring henne?

Axel: På samma sätt som vi måste göra uppoffringar för att tillfredställa våra behov måste det kosta var och en att påverka miljön. För att skapa relationen krävs att vi kommer överens mellan oss människor, om hur vi ska förhålla oss till vår miljö, vår natur, vår gemensamma värld.

Mattias: Det låter som en fullständig utopi, något som vi aldrig kommer att kunna uppnå. Att gemensamt över hela världen komma överens om det är inte möjligt.

Axel: Ja, det kan låta som en ouppnåelig dröm men likväl, det är målet vi måste uppnå om vi ska lösa de framtida globala utmaningarna. Det går inte att uppifrån säga vad som är rätt eller fel, det är underifrån förändringarna måste ske. För att få fram drivkrafter i det arbetet krävs en gemensam kunskap, en grund att stå på. Det är den samsynen vi först måste arbeta med.

Mattias: Jag hänger inte riktigt med nu. Vi måste skapa en relation mellan oss själva och miljön och nu pratar du om en gemensam kunskap. Det köper jag inte. Hur skulle vi komma fram till denna kunskap och vem skulle definiera den.

Axel: Det är där utmaningen finns idag. Att få till en samsyn. Men låt oss inte gå händelserna i förväg. Jag vill nämligen återgå till något annat, något mer närliggande. Du sa tidigare att du utgår från dig själv och dina egna behov. Det är väl rätt tolkat?

Mattias: Visst är det så. Det är inga konstigheter med det. Som sagt fryser jag, tar jag på mig mer kläder och är jag hungrig så äter jag.

Axel: Nej, det är inget märkligt med det, det är djupt allmänmänskligt. Men om vi tar det här med maten, var kommer den ifrån? Du har troligen handlat den i en affär och från början har någon odlat eller fött upp det du äter. Låt oss alltså titta närmare på lantbruket. Det är därifrån maten på din tallrik kommer ifrån.

Mattias: Jo, det stämmer. Men vad har det men den här diskussionen om klimatet att göra?

Axel: Lugna dig, jag kommer till det. Det handlar om att ta det steg för steg, att göra det tydligt för dig vad jag vill ha sagt. Det finns mycket som är enkelt att förstå när det gäller lantbruket. Bonden sår grödor och skördar, föder upp djur som slaktas. Mat som sedan hamnar på ditt bord. Men det finns flera delar här som tål att närmare granskas. Vad är det för resurser som tillförs i systemet och hur mycket energi behövs för att få fram maten på ditt bord? Som vi sa tidigare så påverkar du som individ din omgivning, din miljö, genom att du behöver äta. Detta är inget större problem i det enskilda fallet, vi alla är så små som individer jämfört med vår värld att vi i oss själva inte innebär något problem. Lägger vi däremot ihop allas vår påverkan så blir vår litenhet till något stort. Som man säger, många bäckar små, gör en stor å. Det leder oss inte helt osökt till Tullstorpsån här på Söderslätt.

Mattias: Det var intressant. Låt oss höra vad ån kan lära oss.

Axel: Jo, det ska jag tala om. Vår fina jord på Söderslätt behöver hela tiden tillföras gödsel för att vi ska få de skördar som vi behöver. Där har vi konstgödseln att tacka för mycket. Men för mycket av det goda är inte heller bra, vi måste hushålla med våra resurser. Med dagens lantbruk försvinner gödning ur systemet. Det är där ån kommer in i bilden. Vi kan se Tullstorpsån som en del av en linjär process där gödningen som tillförs jorden till stor del hamnar i Östersjön. Det gynnar ingen, varken oss eller naturen. Om vi där­emot kan få linjen att återgå till ursprunget vinner vi mycket. Det är så vi kan skapa ett kretslopp. Helst av allt vill vi inte att gödningen hamnar i havet. Kan vi fånga upp den på vägen är det ett första steg. Det kan göras genom att den raka ån får tillbaka sin tidigare krokiga sträckning och att nya våtmarker anläggs för att fånga upp gödningen. De näringsämnen som ändå kommer ut i havet och leder till övergödning kan vi sedan ta upp genom att skörda tång och alger som sedan kan bli ny gödning eller återvinnas som energi. Den linjära processen kan slutas till ett kretslopp. Se vad man kan lära av lantbruket och en å på Söderslätt. De miljöproblem som lantbruket medför går att lösa. Det handlar inte om att ta på oss all världens problem på våra axlar. Se först till att städa upp på din egen bakgård, det kommer att löna sig.

Mattias: Jag förstår inte en sak. Du pratade tidigare om att detta hade med klimatet att göra. Men nu är du väl ändå väldigt långt från det problemet. Eller har jag fel?

Axel: Du har både rätt och fel. Visst är det lång väg mellan åkern och klimatet men samtidigt, allt hänger ihop med hur vi påverkar vår omgivning. Miljön har inga gränser. Förbättrar vi en del kommer det helheten till nytta. Tänk också på hur den raka ån kunde vändas till ett kretslopp. Det gäller även för mycket annat. Genom mer förnyelsebar energi kan vi ersätta de fossila bränslena och få ett kretslopp istället för en enkelriktad process. Det vi behöver för att överleva måste också bygga på samma principer, att vi hushåller och återvinner våra resurser. Då blir vår påverkan på miljön också mindre.

Mattias: Du får det att låta så enkelt. Då kan man undra varför inte alla världens länder kan komma överens om hur man ska minska på utsläppen i vår värld.

Axel: Ja, där finns det problem för det kommer nämligen aldrig att fungera. Hur ser världens länder ut? Det finns i sig inget som är gemensamt för all världens stater. Det finns stora länder och det finns små, det finns starka stater och det finns svaga, det finns rika nationer och det finns fattiga. Därför kommer det inte heller att finns en möjlighet att skapa gemensamma avtal om hur problemen ska lösas. Då är vi istället tillbaka på den gemensamma samsynen, att vi kommer överens om vad som är problemet. Du kommer i håg att jag pratade om två olika problem tidigare?

Mattias: Ja, det minns jag. Det handlade om att mina behov måste tillfredställas och att detta i sin tur påverkar min omgivning.

Axel: Precis så. Det kanske viktigaste av allt är att dessa två problem görs till ett och samma problem. Vi måste få det till att om du tillfredställer dina behov också samtidigt gynnar din omgivning. På samma sätt måste det vara att om du gagnar din omgivning att du samtidigt också gynnar dig själv. Tänk, då kommer alla att vilja värna om vår miljö eftersom det samtidigt gynnar oss själva, och tvärtom. Kanske något att tänka på, alla förändringar måste utgå från individernas egen vilja till att göra det bättre för både sig själv och andra. En lång resa börjar alltid med ett första steg, på din bakgård. Men nu har vi pratat länge och utan att jag bjudit på något.

Mattias: Ja, det hade verkligen suttit bra med en varm kopp te.

Axel: Det ska jag ordna.

Mattias: Och det får gärna fortsätta att snöa så länge som jag är här inne.