Debatten som Aftonbladet mosade
”Men om det dyker upp en Kommandora ska vi alla fall förhindra att hon skickar vinsten till Caymanörna.” Så skriver Irene Wennemo på Aftonbladets ledarsida (2/4).
Det är stark bild, Kommandoran från Astrid Lindgrens ”Emil i Lönneberga” är själva sinnebilden av en person som själv roffar sig av de gemensamma tillgångarna, maten som ska räcka till alla i fattighuset. Men det är också bild som gör slarvsylta av samhällsdebatten.
Det som rör upp känslorna är vinster i välfärden, riskkapitalbolag som skickar ”oerhörda belopp” till skatteparadis. Men allt framförs som sanningar huggna i sten. Verkligheten är bra mycket mer komplicerad. Merparten av privat driven välfärd drivs inte av stora internationella koncerner utan av små företag.
Aftonbladets ledarsida vill till varje pris rubba sittande regering utan en tanke på vad som händer sen. Samtidigt försöker Socialdemokraterna segla på ett allmänt missnöje mot välfärdsvinster men duckar duktigt i själva kärnfrågan: Hur ska framtidens välfärd organiseras?
Majoriteten av svenska folket är för valfrihet, att kunna välja skola, vårdcentral eller äldreboende. Den valfriheten kommer oavsett valutgången i höst att finnas kvar. Det kräver i sin tur privata alternativ till den offentligt drivna välfärden. Det borde vara utgångspunkten för debatten.
Retoriken som Aftonbladets ledarsida driver är kontraproduktiv. Att projicera allt missnöje på en enda orsak, vinster i välfärden, riskerar att skapa en rejäl baksmälla. Inte bara dem själva utan för varje väljare som tror på vad som skrivs.
Det finns en verklighet därute, det finns en välfärd som varje dag kämpar för en bättre tillvaro för medborgarna. Värna om den.