Annons
Nyheter

20 år efter kraschen

Det finns mycket av att lära av kriser.
Nyheter • Publicerad 1 juni 2013
Krislösare Lindbeck.
Krislösare Lindbeck.Foto: Jonas Ekströmer

Den svenska krisen i början av 1990-talet visar det med stor tydlighet. Efter att Sverige tvingades ge upp den fasta växelkursen för den svenska kronan gick luften ur svensk ekonomi.

Det var fastighetskris, valutakris och bankkris på samma gång. Från 1990 till 1993 ökade den svenska statsskulden från 43 till 72 procent av BNP. Arbetslösheten sköt i höjden och under tre år minskade BNP med 5 procent. Sverige hade sin djupaste lågkonjunktur sedan andra världskriget.

Annons

I december 1992 beslöt statsminister Carl Bildt att tillsätta en utredning, Ekonomikommissionen, ledd av nationalekonomen Assar Lindbeck. Tre månader fick Lindbeck och de övriga sex personerna i kommissionen på sig att analysera och ta fram förslag ”för den ekonomiska politikens utformning i ett medelfristigt perspektiv”. Den 9 mars 1993 fick finansminister Anne Wibble ta emot Lindbeckkommissionens utredning med 113 förslag. Den slog ned som en bomb, och kritiserades av debattörer för att piskan nu skulle vina över svenska folket.

Ändå har många av förslagen från kommissionen har i dag genomförts. En mer oberoende riksbank, längre mandatperioder och stabila regler för statsfinanserna med utgiftstak och överskottsmål.

Lindbeckkommissionen föregriper också Alliansens arbetslinje och skriver att det är viktigt att ”betala medborgarna för att arbeta istället för att betala dem för att inte arbeta.” Det kan låta som en självklarhet i dag men i ett samhälle där välfärden ständigt byggs ut finns risken att man skapar drivkrafter som är kontraproduktiva, till exempel att det för den enskilde är mer lönsamt att ta emot bidrag än att arbeta. Ett sådant system är aldrig hållbart på sikt.

En stark tilltro till myndigheter och institutioner var en stor fördel när reformerna skulle genomföras. Samma förtroende finns inte i många av de sydeuropeiska länder som nu genomgår tuffa kriser. Därför ligger lösningen så mycket längre fram i tiden för till exempel Italien, Grekland och Spanien.

Sedan går det inte att komma runt att förre statsministern Göran Persson hade en mycket viktig roll i att verkligen genomföra de tuffa åtgärder som krävdes för att få rätsida på svensk ekonomi. Det arvet har sedan Alliansen förvaltat väl.

Hur ser då läget ut i dag? I Ekonomisk debatt (4/2013) skriver Assar Lindbeck att det finns flera förslag som inte har genomförts men som bör utvecklas vidare. Ett stort problem i dag är att både arbetsmarknaden och bostadsmarknaden har utpräglad insider/outsider-karaktär. Skillnaden mellan att ha ett jobb eller inte är väldigt stor, liksom att ha ett förstahandskontrakt eller inte.

För att skapa en större tillgång till bostäder vill Assar Lindbeck att hyresregleringen successivt ska avvecklas och det ska ske regelförenklingar på byggmarknaden. Lindbeck vill också arbetslagstiftningen förändras så att klyftorna minskar mellan de arbetande och arbetslösa. Andra förändringar som Lindbeck vill se är satsningar på kvalitet i utbildningen snarare än kvantitet.

Erfarenheterna från de senaste tjugo årens politik visar att det går att vända en nästan utdömd ekonomi till att faktiskt skapa ett överskott i de offentliga finanserna. Att staten ska gå med överskott är i sig inte ett mål men en viktig ledstjärna för att inte göra om misstag med vidlyftiga bidragslöften.

Men det omvända gäller naturligtvis också, att det är lätt att köra en ekonomi i botten. Det är viktigt att påminnas om när rösterna nu höjs för att staten ska ta på spenderbyxorna för att stimulera svensk ekonomi.

Mattias Karlsson
Så här jobbar Trelleborgs Allehanda med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons