Stolt förebild

Hugo Andersson på McDonald’s i Kristianstad vet. Han är homosexuell. Förra veckan skrev han en insändare (Kb 16/5) och berättade om trakasserier och påhopp från vuxna kunder han aldrig tidigare träffat.

Sedan dess har diskussionen gått het. Mest beröm och varma ord.

Det behövs. Hugo Andersson bär vittnesbörd om småstadens intolerans: Den som är annorlunda hanteras som fritt villebråd; förväntas tåla okvädningsord och nedsättande omdömen; tycks förtjäna förakt.

Varför?

Sverige är inte Ukraina. Homosexualitet avkriminaliserades 1944. Officiellt är sexuell läggning i dag lika irrelevant för våra möjligheter och rättigheter som religiös åskådning eller politisk övertygelse.

Men värderingar lever ett eget liv. Måste ständigt diskuteras och aktualiseras. I hamburgerrestaurangen, under träningarna och i skolan fostrar vi varandra. Vem är med, vem är inte? Samhörighet är positivt, skapar gemenskap och sammanhang. Men den egna gruppen, det egna laget får inte bli viktigare än respekten för ”dom andra”.

Att svassande följa gängledaren för att bli accepterad är lätt, men lika ofta fegt.

Det finns en anledning till varför den gyllene regeln har formulerats i de flesta religioner och etiska läror. År 551 f Kr skrev den kinesiske filosofen Kung Fu-tse: ”Vad du själv inte vill tillfogas, skall du inte tillfoga andra.” Lev och låt leva.

Vi är alla lika. Några är längre, andra tjockare. Förmågan att visa empati och säga ifrån, trots att det kan innebära en personlig risk, verkar dock vara förfärligt ojämnt fördelad. Hugo Andersson har fått en stor dos. Han är en förebild. Det ska vi andra vara stolta över, stå upp till hans försvar.