Balansakt i Mellanöstern

Turkarna har en lång gemensam historia med egyptierna. Från 1517 var det en del av det osmanska väldet under mer än trehundra år. När Erdogan nu gör sin rundresa i regionen – även Libyen, Tunisien och Gaza står på besökslistan – är det i första hand för att hävda Turkiets ekonomiska intressen. Turkiska företag står på kö för att få etablera sig, och har stora chanser att favoriseras sedan EU-länderna under allt för lång tid har agerat på gränsen till klandervärt vagt. För Egypten handlar det om handel, om att få snurr på ekonomin.

Den andra sidan är förhållandet till Israel. Turkiet är sedan förra årets Ship to Gaza, då nio turkiska medborgare dödades, i diplomatisk strid med israelerna. Efter den FN-rapport som nyligen slog fast att israelerna hade använt övervåld utvisades Israels ambassadör i Turkiet tidigare nu i september.

I Kairo är förvåningen dessutom fortfarande stor efter fredagens stormning av den israeliska ambassaden här. ”Köpta busar” med tillhyggen i händerna sökte sig direkt till ambassadkravallerna, utan att passera Tahrirtorget. Vem hade intresse av det? Vem hade anlitat dem? Den konspiratoriskt lagde kan peka på det styrande militärrådet på jakt efter en yttre fiende, samtidigt som rådet rimligen är mer intresserat av stabilitet än av ett nytt krig med Israel.

Egyptierna minns sina krig mer än vad de minns det osmanska herraväldet. De vill inte riskera att förnedras på nytt. Därför divideras det mycket kring Erdogans besök på Gazaremsan, och följderna av det.

Israel blir allt mer isolerat i Mellanöstern. Frågan är hur det påverkar den geopolitiska maktbalansen – och det egyptiska militärrådets intresse av att bevara sina privilegier, och sitt inflytande.