Utan talarstol i riksdagen
Miljöpartiets Gustav Fridolin och Åsa Romson, liksom Vänsterpartiets Jonas Sjöstedt, får på det viset chansen att i ännu högre grad framstå som oppositionsledare.
En partiledare utan riksdagsplats är inte unikt. Ulf Adelsohn, Maria Leissner och Maud Olofsson saknade plats i Sveriges högsta beslutande organ när de tillträdde som partiledare för respektive parti. Men att Sveriges största riksdags- och oppositionsparti inte har sin ledare representerad i kammaren är ändå anmärkningsvärt. Det är dessutom – om Löfven nu sitter kvar så länge – lång tid kvar fram till riksdagsvalet i september 2014.
Vilken betydelse kommer då den saknade platsen att ha? För Stefan Löfvens möjligheter att styra Socialdemokraterna förmodligen ingen alls. Rent praktisk kommer han att få ett tjänsterum av sitt parti och betraktas som anställd, inte folkvald, när han rör sig i riksdagskorridorerna. Inne i kammaren får Löfven finna sig i att sitta på åhörarläktaren. Medan alliansens partiledare och övriga ministrar (som inte behöver ha valts in i riksdagen eller under ministertiden får lämna sin stol till en ersättare) deltar i debatterna, får Socialdemokraterna lämna åt andra än sin främste företrädare att attackera regeringen. Ett handikapp för Socialdemokraterna och Stefan Löfven, som behöver allt utrymme för att profilera sig.
Samtidigt finns det i dag många arenor att få ut sitt budskap på. Det måste Löfven utnyttja för att kunna bygga vidare på den känsla av förtroende som många verkar känna inför hans person. Men räkna med att Fredrik Reinfeldt kommer att vara ytterst snål när det gäller att erbjuda Löfven tillfällen att mötas ansikte mot ansikte.
