Till minnet av dödens väg

De mörka regniga kvällarna genom ett landskap av tillfälliga körfältskyltar under utbyggnaden är ett minne bland andra. Då kunde trelleborgarna ändå se ljuset framför sig: snart skulle vägen ligga öppen.

Värre var det under de många långa åren fyllda av överraskande möten med långtradare som körde om långtradare och pressade ut mötande trafikanter mot en maglarpsk dikeskant. Eller minns ni den hetsade hetsande grå Mercedesen vars förare tyckte att en meter var lagom säkerhetsavstånd och som inte förstod omöjligheten i att köra om tio lastbilar strax utanför Håslöv?

Den gamla E 6 var länge en av Sveriges farligaste vägar. Ändå hände ingenting. Det var en tydlig symbol att motorvägen slutade vid Vellinge och inte gick till Trelleborg, trelleborgarna och en av Sveriges största hamnar.

Jag är övertygad om att läsarnas engagemang kanaliserat i Trelleborgs Allehandas extra bilaga och uppvaktning hos infrastrukturminister Åsa Torstensson hade effekt. Inte minst satte det fart på lokala och regionala beslutsfattare och myndigheter. I dag ligger vägen där, den som så länge tycktes vara en omöjlighet, redo att klippas in av ansvarig minister.

Att sedan beslutsfattandet inte hunnit fram till en väl fungerande lösning i den sista änden in mot hamnen får vi väl låtsas glömma en dag som denna. I stället: hurra, hurra, hurra!