Startskott i Iowa

I Iowa hålls caucuses, drygt 1 700 möten där vem som helst kan registrera sig och lyssna till kandidaterna eller deras förespråkare, för att sedan på plats bestämma vem de ska stödja. Det gör att osäkerheten om vilken kandidat som vinner oftast är betydligt större än i de primärval som hålls i andra stater. Först ut i det senare fallet är New Hampshire den 17 januari.

För kandidaterna handlar Iowa och New Hampshire om att få fäste, momentum som amerikanerna säger. Demokraternas George McGovern var okänd men satsade 1972 hårt i Iowa, kom tvåa, fick medieuppmärksamhet och blev sedan sitt partis presidentkandidat. Fyra år senare nådde Jimmy Carter ända fram efter att ha vunnit i Iowa, medan republikanen George H W Bush till slut fick nöja med att bli Ronald Reagans vice-president-kandidat 1980.

För andra kandidater är detta platsen där de tvingas inse att det är dags att stiga av. 2004 blev Iowa början till slutet för demokraternas Howard Dean, när han efter att ha kommit trea bakom John Kerry och John Edwards med ett upphetsat vrål skrek sig ut ur president-racet, i ett försök att elda upp sina supportrar.

Vägen fram till det amerikanska presidentvalet kan tyckas få oproportionerligt stor uppmärksamhet. Kanske är det så att den massiva bevakningen från amerikanska medier gör det lätt att hänga med. Kampanjerna symboliserar också mycket av det som USA representerar, på gott och ont. Det är här outsidern kan överraska; det är också här de stora pengarna och de fula kampanjerna kan dra det längsta strået.

Men framför allt är det fortfarande så att den som väljs till det främsta ämbetet i USA har stor påverkan på hur världen utvecklas, långt bortom valmötena i Iowa.