Skånsk badfeber

Att det är extremt dyra anläggningar, både att bygga och att underhålla, tycks inte bekymra någon. Tvärtom tycks det egga lite extra. Flottare, större, dyrare!

Sjöbo ska dra 60 000 badgäster till sitt nya bad – med uppskattad kostnad på 13,5 miljoner kronor om året. Det ska gå eftersom Hörby, som med sitt fina bad tre mil bort, i dag lyckas dra folk från Sjöbo. Lund, en halvtimme bort med bil har ett Högevallsbad som skenat i kostnader till 355 miljoner kronor och bidrar till att framtvinga en skattehöjning i den kommunen. Men avståndet till Lunds äventyrsbad är allt för långt enligt Sjöbopolitikerna.

Tomelilla, två mil från Sjöbo och ännu närmre Ystad, måste också försvara sina färger. Att Ystad bygger badhus och arena för 500 miljoner räcker liksom inte till i Tomelilla.

Badhusfebern är hög. Men var beredd på baksmällan. Om tio år är badhusen inte längre nya. Städning och underhåll brukar aldrig prioriteras när det väl gäller. Och då tickar tiden mot nya stora kostnader, renoveringar och nybyggen snabbt. Hässleholm vet. Efter årtionden av bristande underhåll är badhuset på väg att bokstavligen krackelera och ett nybygge för flera hundra miljoner står för dörren.

Vad är det som gör dessa badhus till sådana självklara kommunala kärnverksamheter? Vad med privata entreprenörer som kan satsa på äventyrsbad, där kommunen kan köpa timmar?

Eller varför inte bussturer och klippkort till de egna kommuninvånarna att använda i grannkommunens flotta anläggning? Och om det ska byggas, varför inte tänka och upphandla tillsammans? Sätt press på byggbolagen och dela kostnaderna. Och utnyttja att Skåne inte är Västerbotten: stora badhus behövs inte var tredje mil.