Proffsiga politiker satsar på motionärer

Ändå är det på den första kategorin som många kommuner lägger sitt fokus när det gäller nya investeringar. Det konstateras i rapporten Anläggningar för kultur, idrott och fritid som presenterades av Sveriges Kommuner och Landsting i går.

Lockelsen är uppenbarligen ofta större i att lägga pengar i prestigeprojekt som önskas av elitlag med starka kommersiella intressen än att bygga och underhålla de mindre anläggningarna för motion och hälsa. Madeleine Sjöstedt (FP), ordförande för SKL:s beredning för kultur och fritid är oroad över utvecklingen. ”Vi ser en tydlig och fortsatt trend att det byggts nya elitarenor. Om det visar sig att det organiserade breddidrottandet får stå tillbaka för elitsatsningar är det inget som den kommunala nivån bör understödja”, säger hon.

Det är lätt att hålla med Sjöstedt, till vardags kultur- och fastighetsborgarråd i Stockholm. Kommunernas begränsade resurser ska användas där de gör mest nytta och prioriteringsordningen måste vara tydlig. Stora arenor hör inte till toppskiktet på den listan, utan är något som i första hand ska byggas och ägas av elitklubbar och näringsliv. Då får man hallar som är anpassade efter det publik- och sponsringsintresse som finns.

Simhallar och ridhus kan också med fördel drivas av föreningar eller andra aktörer. I rapporten konstateras att just ridhus är den kategori av aktivitetsanläggningar som i absolut högst utsträckning ägs av andra än kommunen. På det viset är ridklubbarna en förebild, men tyvärr skvallrar det mest om att politikerna genom åren helst satsat skatteslantarna på bredaxlade mansdominerade idrotter.