När smörjmedel kletar

Det är dags att vakna upp.” När organisationen Transparency international genomför tv-kampanjer i sjutton länder runt om i världen är budskapet riktat till allmänheten. Det är nämligen han, hon, du som ytterst får betala priset när den offentliga tjänstemannen kräver mutor för att godkänna din ansökan om bygglov eller när kommunens kontrakt inte går till din firma utan till företaget som vet att leverera rätt smörjmedel till rätt politiker.

Sådant slipper vi ju i Sverige. Eller? Jo, det är sant att Sverige är ett av de länder som är minst korrupta i världen, enligt Tranparency internationals nya lista med 176 länder. Danmark, Finland och Nya Zeeland anses snäppet bättre.

Men att blåsa faran över? Nej. Korruptionen i små och stora former är närvarande hela tiden. Ibland finns en moral på hemmaplan och en på bortaplan, där det kan ursäktas med att korruptionen eller smörjmedlen ändå är en del av spelet. Som Telia Sonera där miljardkontrakt i diktaturen Uzbekistan gick via ett Gibraltarregistrerat bolag kopplat till regimen. Lagligt, säger det delstatliga företaget och anser sig därmed ha gjort rätt. Eller Volvos och Scanias pristrixande i affärerna med Saddam Hussein-regimen i Irak.

Exemplen finns också på hemmaplan. Vi vet det från Göteborg, där Göteborgsandan övergick till vänskapskorruption och rena bedrägerier. Och från Solna där byggbolag, stadsdirektör och kommunalråd hittade genvägar via handslag och sidokontrakt.

Korruption och mutor är inte alltid lätt att ta på, därav är det också svårt att få till fällande domar. Kanske är det just vänskapsgynnandet som ligger i gränslandet, där en liten tjänst förväntas resultera i en gentjänst, en golfrunda utan uttalat syfte öppnar en för andra okänd dörr som är den som skadar konkurrensen mest. Bra tycker förstås han som fick bygglovet och utskänkningstillståndet. Mindre bra tycker hon som inte gillar golf och fick nej.