Koncentrerad extremism
Svenska motståndsrörelsen, som får räknas till de mest extrema har sitt starkaste fäste i Skåne, åtminstone om man mäter antalet aktiviteter som flygbladsutdelning, manifestationer och liknande.
Större och mer inriktat på representation i svenska parlamentariska församlingar är Svenskarnas parti, tidigare Nationalsocialistisk front och Folkfronten. Genom att ställa upp i ett antal kommunval hoppas det rasistiska partiet på utökad representation i folkvalda parlament. Redan 2010 röstades SvP in med ett mandat i Grästorps kommun och i några fall har partiet i några fall tagit över ledamöter från Nationaldemokraterna och Sverigedemokraterna.
I organisationen Expos kartläggning av den svenska rasideologiska miljön tar just Svenskarnas parti mycket utrymme. Partiet i sig är inte stort, vilket bland annat avspeglar sig i att man inte fått ihop de 1 500 prenumeranter som behövs för att få presstöd till partiorganet Realisten. Däremot har medlemmarna blivit mer aktiva det senaste året. Mest uppmärksamhet fick partiet när det spände blågula band över ingångarna till tidningsredaktioner och kommunhus i november förra året. Uppklistrat satt budskapet: ”Denna byggnad har blivit förseglad av blågula band på grund av den svenskfientliga propaganda som sprids härifrån.”
Efter knivdåden i Malmö, där bland annat en företrädare för Svenskarnas parti är häktad i sin frånvaro misstänkt för mordförsök, gick partiet ut med ett pressmeddelande där budskapet var att det handlade om självförsvar: ”Vi ser det som en plikt som svenskar att ingripa till skydd av folkkamrater som utsätts för våld.”
Händelserna var den utlösande faktorn till den stora demonstrationen mot nazism i Malmö. Vilken effekt den typen av manifestationer får på sympatier för och aktiviteter i Svenskarnas parti är svårt att veta. Klart är att partiet från sitt håll använder situationen till att framhålla sin version av förloppet och att peka på aktivister i autonoma grupper som upphov till våldet.
En följd av händelserna i Malmö kan bli att fler unga lockas till de extrema grupperna. Sannolikt har Antifascistisk Aktion, Afa, en större rekryteringsbas, dels genom sitt budskap, sin skickliga medieapparat och genom den acceptans och emellanåt omfamnande som finns även hos etablerade kulturpersonligheter och skribenter.
Svenskarnas parti är inte fullt så sofistikerat i sin politiska propaganda och i offentligheten är avståndstagandet totalt. Det hindrar inte att partiet kan utnyttja situationen för att växa och få mer aktiva medlemmar. Någon utbredd nazistisk rörelse finns det inte förutsättningar för, men däremot risk för fler kampanjer riktade mot de mest mottagliga ungdomarna, aktioner mot medier och politiskt motiverade våldsbrott.
