Dubbla övergrepp mot utsatta barn

Samma år utfärdades bara 430 rättsmedicinska intyg, där rättsläkare undersökt barn som misstänks ha blivit utsatta för brott, enligt Ekot. Det betyder inte att det borde gjorts 13 500 fler undersökningar, men proportionerna säger något om att allt för få fall utreds på rätt sätt.

Vad har det då för betydelse att inte fler barn får genomgå rättsläkarundersökning? Enligt Gabriel Otterman, barnläkare som sitter i Svenska barnläkarföreningens arbetsgrupp för den här typen av frågor, medför det att det saknas dokumentation över skador när rätten ska bedöma om ett brott begåtts.

Risken är att förövare går fria och barn kan utsättas för nya övergrepp. Tiden är ofta lång mellan övergrepp och domstolsprövning – i sig ett stort misslyckande – och en korrekt bedömning av uppkomna skador och eventuellt brott bakom dem blir omöjlig att göra. ”Fysiska spår är en bevisning som kan ha en oerhört stor betydelse, för om man kan driva förundersökningen vidare” säger Anna Kaldal, docent i processrätt till Ekot.

Att fler läkarundersökningar inte görs kan handla om att hänsyn tas till barnet, att man är rädd för att en läkarundersökning ska vara obehaglig. Det är i så fall ofta en missriktad hänsyn eftersom det gör att bevisläget försvagas. Då det ofta en närstående som är förövare är en snabb och korrekt dokumentation extra viktig. Det är självklart också viktigt för den misstänkte att utredningar är bra genomförda och att eventuella skador finns dokumenterade, det minskar risken för att felaktiga domar.

Det finns många områden som är angelägna att sociala myndigheter, polis, åklagare och domstolar hanterar snabbt, noggrant och korrekt. Men sexuella övergrepp, fysisk och psykisk misshandel och andra brott mot barn – även där andra barn är förövare – kan aldrig prioriteras ner. Då begår rättssamhället ett andra övergrepp mot barnen.