Dom eller vård?
Det är också utgångspunkten i Psykiatrilagsutredningens betänkande om tvångsvård, straffansvar och samhällsskydd som överlämnades till socialminister Göran Hägglund (KD) på tisdagen.
Utredningen föreslår att rättspsykiatrisk vård avskaffas som brottspåföljd. Den som inte anses tillräknelig på grund av en allvarlig psykisk störning ska inte dömas för brott. Däremot kan tvångsvård av psykiatriska skäl komma i fråga, men det är inte brottsdomstolens sak att avgöra. Den som har en psykisk störning men som anses tillräknelig vid brottet ska däremot dömas enligt vanliga bestämmelser.
En sådan person i behov av omfattande psykiatrisk vård ska dock inte tas in på kriminalvårdsanstalt, däremot kan tvångsvård bli aktuell. Om personen friskförklaras avslutas strafftiden på en vanlig anstalt.
I praktiken innebär förslaget att dagens uppdelning i lagstiftningen i två tvångsvårdslagar slås ihop till en. I grunden är det en vettig åtgärd. Samtidigt är det extremt svår materia. Att avgöra vem som är tillräckligt sjuk eller frisk för att ansvara för sina handlingar vid ett specifikt tillfälle är ingen exakt vetenskap. Det visar bland annat fallet Anders Behring Breivik, där specialisterna haft helt olika uppfattningar om gärningsmannens tillräknelighet.
Intentionerna i den nya utredningen förefaller vara riktiga. Det betyder inte att tillämpningen av en sådan lagstiftning blir enkel. Och det undanröjer inte behovet av mer välutbyggd psykiatrivård i annan form än tvång för människor som drabbats av allvarlig psykisk sjukdom.
