Allt i vår makt mot Islamiska staten

Bokstavligt tolkat skulle det innebära att han som statsminister skulle vara beredd att skicka svenska trupper till Irak för att skydda civilbefolkningen. Kontrasten till utrikesminister Carl Bildt (M) och statsminister Fredrik Reinfeldt (M) kunde i så fall inte vara större.

Carl Bildt (M) konstaterade i förra veckan att varken USA eller FN:s säkerhetsråd är berett att sätta in marktrupper och att hoppet står till den irakiska armén. (Sveriges Radio 8 augusti) Samma armé som i början av juni inte hade något att sätta emot när staden Mosul intogs.

Fredrik Reinfeldt sa samma dag: ”En mer långsiktig lösning måste bygga på att FN:s säkerhetsråd tar sig samman och tar ett ansvar för att stabilisera situationen.”

Det är ord utan egentligt värde.

Abu Bakr al Baghdadis terrororganisation Islamiska staten har målet att upprätta ett sunniislamistiskt kalifat. IS mördar och fördriver hela folkgrupper från historisk mark: assyrier, yazidier, shabaker, syrianer och kaldéer. Yazidierna, som under Saddam Hussein tvångsförflyttades och gavs arabiska namn för att särskiljas från kurderna, möter nu något ännu hänsynslösare. Vittnen berättar om hur män får välja mellan att halshuggas eller att först konvertera till islam för att därefter skjutas. En stor mängd kvinnor och barn har tillfångatagits vid Sinjarberget.

Det rapporteras att vuxna ställs inför valet att stanna och möta mördarna i IS eller fly och lämna spädbarn och äldre att dö av svält och uttorkning i bergen.

Kurdiska Peshmerga-styrkor är i dag de som på marken för kampen mot IS. USA bidrar med vapen och bombningar från luften men inte med markstyrkor. Sverige bidrar inte med något särskilt alls. Mer än ord.

IS mördar människor oavsett religion och förstör religiösa helgedomar utan urskiljning. IS är för islam vad nazismen var för kristendomen. Det hindrar inte att svenska medborgare ansluter sig och strider för Islamiska staten och al-Qaida. Säkerhetspolisen uppskattade tidigare i år antalet svenskar som deltar eller har deltagit till minst 80. Att få det att upphöra vore önskvärt, men med vilka medel ska det ske utan att staten riskerar att bryta mot medborgares grundläggande rättigheter?

”Allt i vår makt” kan Sverige inte lova. Men att bistå de kurdiska styrkorna med vapen och ammunition, genom finansiering eller direkta leveranser är möjligt. Det är självfallet kontroversiellt, men än mer kontroversiellt är att stå bredvid ett folkmord och passivt hänvisa till FN:s säkerhetsråd.