Annons
Nyheter

Visst har du väl barnflicka?

Och så har ni väl en barnflicka? Frågan flyger över sanden på stranden i Ecuador. Den kommer från kvinnan som flätar våra hår för en liten peng. Och hon är inte den enda som undrat under vår resa. Min lärare på språkskolan där jag läste spanska frågade, polismannen som guidade oss första dagen undrade och till och med den kvinnliga tulltjänstemannen som genomsökte ryggsäcken med leksaker frågade om barnflickan kom bakom oss.
Nyheter • Publicerad 14 september 2007

En barnflicka. För dem verkade det självklart att om vi hade så mycket pengar att vi kunde resa från Europa till Sydamerika så måste vi väl ha råd med en barnflicka.

– Nej, svarar jag.

Annons

När fläterskan undrar om det då verkligen stämmer att jag jobbar så gör jag ett försök att förklara att för tillfället är min man hemma med våra barn. Han är pappaledig. Det kan man vara i Sverige. Vi har flera hundra dagar betalda av försäkringskassan för att vara hemma med våra barn.

Hon tittar på mig, förstår vad jag säger, men inte vad jag menar. Att mannen skulle få betalt av staten för att vara hemma verkar för henne vara helt overkligt.

Att jag dessutom förklarar att jag nog inte vill ha en barnflicka, att jag och min man helst vill klara av att ta hand om våra barn själva får henne att skaka på huvudet.

Hon har visserligen dagis till sina barn och hennes mamma hjälper henne ofta. Ändå drömmer hon om att kunna ha en barnflicka.

Så undrar hon varför jag inte har fler barn om man nu får betalt av staten för att ta hand om dem. Jag säger något i stil med att jag ännu inte vet om det över huvudtaget finns tid över till det. Hon nickar. Men jag är osäker på om hon kan föreställa sig en fullspäckad ilandsalmanacka med jobb, fritidsaktiviteter, dagis, skola, föreningsarbete, middagsbjudningar och inte minst det moderna inneordet "egentid".

Tiden är kanske det enda hon har mycket av.

Hon och några kvinnor till har gått ihop och bildat en firma med affärsidé att fläta badgäster. De bestämmer själv när de jobbar. Till viss del, för det är klart: inga flätor – inga pengar. Och det är ingen storkova de tjänar här. Flera av dem har med sina barn när de går stranden upp och ner för att leta kunder. De leker obekymrat på stranden under tiden mammorna flätar. Eller så säljer de godis för att försöka tjäna lite pengar till sig själv.

Fläterskan antyder lite försiktigt att hon tycker att det är lite själviskt av mig att inte anställa någon. Om jag nu tjänar pengar så borde jag dela med mig till någon genom att anställa en barnflicka. Och kanske en hushållerska som hjälper mig att laga mat och städa. För så gör man där de bor. På så sätt kan man skapa fler jobb. Hon skulle själv gjort det om hon hade kunnat.

Det är en vacker tanke på något sätt.

SAXO
Så här jobbar Trelleborgs Allehanda med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons