Vi roar oss inte på samma sätt – jag och mina pojkar

Kanske är det så att jag inte anstränger mig tillräckligt, men mest av allt tror jag att mina pojkar tycker att jag borde ägna mig åt något annat.

Jag har bevis på att jag håller hög klass när det gäller att inspirera dem till att leka själva, så att de glömmer bort att jag inte är med. Illustrationerna i Hellsings Sjörövarbok förvandlar snabbt vårt kök till ett hav av glada pirater och Morricones filmmusik The good, the bad and the ugly ger krydda åt deras cowboylek. En Star Wars film gör också susen för mammapopulariteten och genererar en attack av spontankramar. Efter en stund har killarna snabbt delat upp de olika karaktärerna mellan sig och leker fint tills någon svingar ett lasersvärd lite väl hårt. Själv fastnar jag vid teven av ren nostalgi när jag får en glimt av min forne kärlek Luke Skywalker.

På en loppis hittade vi ett gammalt dockskåp med tillhörande möbler som vi tog hem. Både jag och mina barn njöt av att göra makeovers i de olika rummen á la Roomservice, men efter ett tag tenderade leken ändå att övergå i en krigszon. Då olika sorters krigare flyttade in och tog över och senare utsattes dockskåpet för en förödande bombning tröttnade jag och började fundera på om det verkligen går att hitta en lek där både jag och mina våldsbenägna söner skulle kunna mötas.

När jag en dag såg hur snabbt en dockvagn kunde förvandlas till ett rullande vapenförråd, insåg jag att det var lika bra att fullständigt kapitulera. Varför försöker jag ens jobba med deras mjukare sidor?

Men på Legoland i Danmark föll verkligen allt på plats. Säg den vuxen som inte återfår barnasinnet i åsynen av miljontals färgglada plastbitar? Ingen av mina söner kommer och påstår att jag leker fel när jag bygger lego. I alla fall så länge jag konstruerar tillräckligt coola rymdskepp samt extrautrustar varenda liten legogubbe med så många vapen som det bara är möjligt.

Det är därför givet att varje sommar åka till High Chaparral långt inne i det djupaste Småland. Där räcker det för mina söner att se mig i cowboyhatt i några dagar och så är man coolast i världen, samtidigt som att de glömmer bort att mamma helst bara följer leken utifrån.

De våldsamma lekarna får pappa ta hand om. Man kan inte vara bäst på allt.