Vänner på samma villkor

Redan i mitten på 1990-talet började killarna i Trelleborgs scoutkår.

– Jag började ett år tidigare och hängde på de äldre, tur var väl det, säger Jonathan.

Oklart och förvirrat är en bra beskrivning på deras minnen från miniortiden.

– Då var man en och en men i stora flockar, säger Jonathan. För mig var Linus bara en i mängden.

– Ja, men bodde vi i samma tält på Nomad 1996? undrar Linus och syftar på sitt första stora läger.

Jonathan rycker på axlarna. Oklart och förvirrat.

– Det första fotot jag har på oss tillsammans är från 2001. Då sågar vi på ett sommarläger, fortsätter Jonathan.

– Ja, det var där i patrullåldern, när vi var 13-14 som vi började umgås, men det var för att vi gick på samma skola, förklarar Linus.

Han gick i åttan på Köpinge när Jonathan började i sjuan.

– Men det måste ha varit musiken som fick oss att börja umgås, fastslår Linus och Jonathan protesterar inte.

Linus menar att han har en teori om det faktum att de kände igen varandra sedan tidigare förde dem samman i skolan.

– Det kan säkert stämma. Jag kände själv ingen från skolan som gick på scouterna. När jag kom till en ny skola var det härligt med ett känt ansikte, nickar Jonathan och fortsätter:

– I och med att vi fick fler beröringspunkter snackade vi mer på scouterna också.

Bredvid scouterna har musiken alltid varit ett gemensamt intresse. Båda spelar gitarr och de har spelat mycket ihop. Fnissande minns de ett gammalt favoritgrupp som uppenbarligen väcker många gamla roliga minnen, men som är fullständigt obegripligt för en utomstående att förstå.

– Och så tränade vi i din pappas garage, säger Linus och fnissar åt den gemensamma målsättningen att bygga rejält med muskler för att imponera på tjejerna.

Under hela högstadietiden umgicks de flitigt.

– Vi har varit med varandra under många viktiga år. När vi träffade våra första tjejer och hade våra första fyllor, funderar Linus.

Även om scouterna under alla år varit en viktig beröringspunkt i deras relation hävdar båda att det inte är scouterna som gör att de är vänner idag.

– Vi har samma intressen, värderingar och inställning till vad som är rätt och fel, säger Linus.

– Hela inställningen till livet, inflikar Jonathan.

Under en kort tid var de faktiskt scoutledare tillsammans men när valet stod mellan att ta hand om den åldersgrupp som lockade mest och att få dela uppdraget med sin bäste vän, då gick barnen först.

– Jag ville vara med småknattarna och du med de lite äldre, konstaterar Linus.

– Att vi var ledare tillsammans var ju inget som gjorde oss tightare, det vara bara en möjlighet att ses mer.

När de gemensamma skidresorna kommer på tal utbryter duon i nya fniss och avslöjar att de bytte från skidor till snowboard eftersom det var lite tuffare.

– Jag tror att vi påverkar och triggar varandra, mer eller mindre medvetet, säger Jonathan och Linus nickar instämmande.

Med tio års vänskap i bagaget kan de bara minnas en kort period då vänskapen varit inne i en svacka.

– Den är jag skyldig till, erkänner Linus utan omsvep.

– Jag hade flyttat hemifrån och ihop med en tjej. Jag försökte leka vuxen, det var lägenhet, jobb och tvättider. Du gick kvar på gymnasiet och jag upplevde att det blev ett stort hack i mognaden mellan oss.

Jonathan tvekade inte att påpeka för sin vän att han tyckte att han blivit tråkig.

– Men jag fanns kvar och bitter blir jag inte, försäkrar Jonathan med ett stort leende.

– Du kan själv försvinna i dina tv-spel, men inte i fyra månader, skojar Linus tillbaka.

Nu för tiden träffas de inte lika ofta.

– När man har jobbat en hel dag så lyfter man inte luren för att fråga "Ska vi leka idag?", säger Linus och håller handen mot örat.

Men det blir en och annan kopp kaffe. Och så hjälps de åt med sina projekt.

– Vi har en grabbig jargong när vi jobbar med våra skruvdragare, en intern humor, säger Linus.

– Ja du kan verkligen gapflabba, menar Jonathan.

När de fnissat färdigt blir Linus lite mer allvarlig.

– Jonathan har mitt största förtroende. Vi dömer aldrig varandra. Vi kan säga som det är till varandra och prata med varandra om livets problem. Oavsett om det är hemma eller på jobbet.