Valthornist brinner för föreningslivet

– Föreningsliv är jättespännande och roligt. Det är en livsstil, säger Claes och får medhåll av Margaretha.

Sedan 2005 är han ordförande i Trelleborgs Musikkår där han varit med sedan 1968.

– Jag hade tidigare suttit med i styrelsen för Lilla Beddinge bollklubb under 20 år och de sista tio som ordförande. Det var ett bra sätt att lära känna människor här i Beddinge när barnen var små. 2005, när jag tog över i musikkåren, var sista året vi var med och arrangerade marknaden, berättar Claes.

Han beskriver uppdraget som ordförande lite som ett evighetsjobb och konstaterar att det är tur att han är egen företagare eftersom det ger en möjlighet att integrera engagemanget i det dagliga arbetet.

– Annars får man nog vara pensionär, ler Claes.

Margaretha är sedan 2003 kassör i kårens stödförening, Musikens Vänner.

– Det är tur, annars hade jag aldrig sett Claes, inflikar hon och får medhåll från sin man.

– Jag tror att det är en styrka att vi båda håller på och har samma intresse för föreningslivet. Annars hade det nog lätt kunnat bli slitningar mellan oss, säger han.

Även om de en gång spelade i samma orkester blev de ett par först när Musikens Vänner arrangerade en medlemsfest i Församlingshemmet. Konsert och lotteri stod på agendan. Och förutom Margarethas hjärta vann Claes faktiskt andra pris i lotteriet. Tusen kronor till en valfri resa.

– Vi brukar skoja om att jag fixade resesällskapet samtidigt, berättar de i munnen på varandra.

Samtidigt som Claes konstaterar att ordförandeskapet tar mycket tid, understryker han att uppdraget aldrig hade varit aktuellt om han inte vetat att kåren var välorganiserad.

– Vi har haft lite tur och fått in yngre krafter i styrelsen och det är tur, annars finns en risk för stagnation. Men det är mycket jobb och jag tar på mig för mycket. Jag måste delegera mer.

– Det måste du, inflikar Margaretha med ett skratt.

Till vardags är det annars det egna företaget som upptar Claes tid.

– Jag är utbildad inom anläggningsteknik men det enda anläggningsjobb jag gjort är 150 meter avloppsrör i Trelleborgs hamn, berättar han.

I stället har det framför allt kommit att handla om byggnation.

– Jag började tidigt sommarjobba på Skånska cementgjuteriet. 1973, när jag var färdigutbildad, ringde de och erbjöd mig jobb där. Jag stannade i fyra år innan jag gick vidare till Skanska komponent i Eslöv.

Claes beskriver det som tio stundtals tuffa pendlingsår, framför allt vintertid.

– 1987 till 1993 jobbade jag på Siporex i Dalby. När de blev uppköpta fick 140 gå och bara 30-40 blev återanställda. Då bestämde jag mig för att starta eget. Jag hade lärt känna en arkitektkonsult och vi har samarbetat aktivt i tio års tid.

Ganska snabbt kom Claes in på arbete med brandskydd eftersom det i samma veva infördes nya regler.

– Det var ett bra sätt att komma in på, jag kunde erbjuda något företagen verkligen behövde eftersom det fanns myndighetskrav på det. Men de första tre åren var en pina. Jag upplevde en stor osäkerhet när jag skulle kontakta olika uppdragsgivare. Den våndan tror jag att jag delar med många nya företagare, säger Claes uppriktigt.

Men han har aldrig ångrat sitt beslut.

– Det innebär ju en viss frihet att vara sin egen. Jag styr över min egen tid. Vill jag spela golf en solig onsdag kan jag jobba en regning söndag. Nu har jag jobb planerade långt in i höst och så har det varit nästan hela tiden.

Lite skämtsamt berättar Claes att han övervägt att pensionera sig på fredagar, tid som skulle vigas åt de fyra barnbarnen.

– Han är deras favorit, så fort de ser honom ska de krama honom först, berättar Margaretha utan bitterhet.

Claes ler. Relationen till barnbarnen är viktig. Något han prioriterar.

Efter en lyckad vårkonsert med Malena Ernman och med sommarprogrammet klart kan han pusta ut en smula.

– Vi börjar planera i oktober-november och det är mycket jobb. Men vi har en fantastisk publik, säger Claes.

Just nu är planeringen inför föreningens 75-årsjubileum 2013 i full gång.

– Claes sover med ett block på nattduksbordet och skriver i mörkret när han vaknar och har en idé, avslöjar Margaretha.

– Jag har många funderingar och det gäller att ligga lite före, försvarar han sig.

I år tog Claes även över ordförandeklubban i Sveriges Orkesterförbunds Skånedistrikt. Och där finns det många idéer och planer.

– Där får jag ett enormt kontaktnät. Bara i Skåne är vi 43 medlemsorkestrar och -körer. Nu närmast ska vi ordna en kurs i ljud-, ljus- och scenteknik tillsammans med Malmö musikhögskola. Det ena ger det andra.