Välkommen till Föräldrar Kan Inte-mässan
Om jag skaffat barn tidigare hade jag ägnat åren mellan 20 och 30 åt att byta blöjor och läsa sagor. Nu har jag i stället tillbringat samma tid med att försöka känna mig duktig på andra saker. För duktig vill man alltid känna sig. Och har man inte barn som ser upp till en så vill man att kompisarna ska göra det i stället. Det var ju det allt gick ut på, åren mellan 20 och 30. Att kunna festa hela veckan och ändå klara tentan. Att skaffa sig någon stilig titel inom studentvärlden. Fixa en förfest på fem minuter. Kunna namndroppa alla nya rockband. Att skaffa sig ett jobb. Byta ut sin dator varje år. Fixa en parmiddag på fem minuter. Resa till städer och öar vars namn man fortfarande har svårt att uttala när man kommer hem igen. Måla om hemma varje månad.
Jag är övertygad om att detta inte skulle upplevts som viktigt i dag om jag hade blivit mamma vid 21. Men när jag nu i stället blev det vid 31 har jag hunnit vänja mig vid ett liv med statusjakt och har svårt att lägga av. Man vill inte gärna tappa allt man kämpat hårt för. Efter alla år av slit.
På samma sätt håller mina vänner på. Framgångsrikt. De bjuder fortfarande på gourmémiddagar. De har inget emot att ta med tremånadersbabyn till Thailand. När de kommer hem igen bygger de nya hus eller totalrenoverar gamla. De gifter sig inför 150 gäster och vägrar låta föräldrar betala.
När jag frågar hur de klarar av tempot säger de att allt handlar om att prioritera. Problemet är bara att ingen vet vad det innebär. Att prioritera betyder att välja BORT saker. Men i stället verkar vi som skaffar barn efter 30 väljer TILL något. Man vill behålla samma tempo som innan men också ta hand om barn.
Detta är ju galet. Och så onödigt. Kan vi inte bara sluta?
I stället för den gamla "Kvinnor Kan"-mässan skulle det nu behövas en "Föräldrar Kan Inte"-mässa. Där skulle vi gå omkring och klappa varandra på axlarna. Ge varandra förstående blickar och säga: "Det är faktiskt okej att bjuda sina vänner på otrendig mat. Det är också okej att stanna hemma under semestern. Man får behålla samma hallampa i tio år och köksluckorna fungerar lika bra även om färgen känns 90-tal. Det är helt normalt att vila i ett par veckor innan en förlossning. Alla orkar inte starta ett företag och amma samtidigt."
Jag menar inte att alla måste gå ner i varv. Det finns ju de som har hur mycket energi som helst. Vill man åka till Thailand med ett spädbarn: Grattis! Det är ju jättekul att resa. Vill man bygga hus samtidigt som man pottränar: Vad bra! Det måste vara en otrolig upplevelse för ett barn att se sitt hem växa fram. Vill man ägna hela dagen i köket för att laga söndagsmiddag: Vad kul att dina barn får utveckla sina smaklökar!
Själv tänker jag på hur min dotter Klara låter när hon skrattar. Hon har ett speciellt skratt som kommer när något är riktigt, riktigt kul. Det är både kluckande och tjutande på samma gång. Som en liten explosion i hennes strupe som sprider sig i hela rummet.
Själv vill jag prioritera det skrattet. Allt annat får vara.
Sofia Bergström