Annons
Nyheter

Vägens riddare

Om Gud vill och rumpan håller. Då blir det 170 mil på cykel för Christer Larsen. Sin 50-årsdag firar han med att cykla från Trelleborg till Toscana.
Nyheter • Publicerad 15 april 2010
För Christer Väntar 180 mil på cykel ner till Toscana.
För Christer Väntar 180 mil på cykel ner till Toscana.Foto: Claes Nyberg

– Jag är helt insnöad på detta. Det har blivit som ett gift, erkänner Christer på sitt rättframma sätt.

Samma dag som vi ska träffas ringer han en smula andfådd från Veberöd och vill skjuta fram intervjun en halvtimme.

Annons

– Så hinner jag äta en korv och cykla hem!

Den 12 maj tar han färjan över till Rostock och sedan väntar fjorton dagar på cykeln med slutdestination Florens.

– Jag såg ett stort 50-årskalas framför mig. Ett dukat bord i Toscana med god mat, vin och en massa vänner, berättar Christer.

– Men att flyga dit var för enkelt. Att åka på all inclusive i Turkiet eller hyra en lokal – det är också för enkelt!

Nu är Christer ingen nybörjare på cykeln.

– I juni 2009 cyklade jag till Hudiksvall när min son Calle skulle spela fotbollsmatch där. Det var den sämsta sommaren på hundra år, det haglade till och med. Jag tillhör sorten som vill ha mål, annars känns det meningslöst att träna tycker jag. Men det måste vara realistiska mål.

Vid ett tillfälle testade Christer hur mycket han orkade cykla på ett dygn.

– Då blev det 45 mil på 22 timmar, klarar man det är hundra mil ingenting. Det gäller bara att inte ha för tung packning, förklarar han.

Fram till avfärd är det väl planerad träning som gäller. Ena dagen tio mil, nästa dag en snabbis på fyra eftersom det egentligen inte hinns med.

– Min tanke är att jag ska köra på tid, jag har lärt mig att inte sätta ut milmål, då bränner du ut dig och det blir svårt med återhämtningen. Du hamnar i ett ekorrhjul som är svårt att stoppa, fortsätter Christer som planerar att köra fyra, max sex timmar per dag.

Annons

– Mycket beror ju på väder och vind. Jag måste hålla koll på pulsen, är jag pigg i benen, har pulsen i schack och inte blir stressad ska det nog bli ok att cykla uppför också!

Längs med vägen har Christer planerat in små oaser, men inget är gjutet i sten, routen kan komma att ändras under vägen.

– Jag har lagt ner ungefär hundra timmar på att leta ställen där jag kan bo, troligtvis helt i onödan, skrattar Christer.

Att Christer blivit en inbiten cyklist tror han själv hänger ihop med att han i sin ungdom aldrig blev någon stjärna i fotboll eller hockey.

– Alla föds med olika förutsättningar, jag har en fot som gör att jag inte lyckats med bollsporter, men man måste ju göra något… Att cykla 170 mil till Italien är egentligen inget extremt, det finns många som gör liknande saker.

Även om Christer aldrig blivit framgångsrik inom någon sport, var den viktig när han växte upp.

– Jag tror att jag präglats mycket av att det fanns sportintresserade människor runt mig när jag växte upp, funderar han, även om jag själv kom in i en svacka när jag var runt 16.

Christer platsade inte i något lag och började istället intressera sig för motorer.

– Jag kom med i huggarna, det var hur ballt som helst. Jag var 16 år, hade en 125:a och emblem på ryggen, bättre kunde det inte bli, skrattar Christer.

Istället för att gå gymnasiet lärde han sig svetsa, mecka och löda. Målet var att jobba, tjäna pengar och ha råd med mc-livet. Efter jobb på en svetsfirma började Christer som vårdare på S:t Lars i Lund och jodå, det hände att han cyklade dit.

Annons

– Jag började träna styrketräning på Södan och 1982 kom jag igång med det ordentligt. Två år senare var jag med och startade Trelleborgs första gym. För oss var tanken att ha ett bra ställe att träna och umgås på, vi tjänade aldrig några pengar på det –  minns Christer.

De andra på gymmet hade andra arbeten vid sidan av och 1988 började Christer på Pergo där han fortfarande är kvar.

– Jag trivs verkligen där. Tyvärr har jag flera gånger att ”det varar så länge det varar”. Men än har vi jobben kvar.

World Class drev Christer fram till 1997. Nu hittar man honom i stället på sambon Malins gym Oasen där Christer är personlig tränare, massör och håller i pass.

– Det har blivit så att jag bara tränar när jag håller pass. Cyklingen triggar mig mer just nu. Orken räcker inte till mer.

I stället är det barnen, familjen och huset som får ta tid och kraft.

– Man fixar och donar här hemma fast att man varken gitter eller vill, skrattar Christer och tillägger:

– Det är den där Timells fel!

Om familjen kommer ner till Italien vet Christer inte.

– De kanske står där med mitt bord, säger han med glimten i ögat.

Annons

Hem tar han sig med flyg.

– A ja, säger han, jag är bara halvknäpp!

Nilla Andersson
Nilla Olsson
Så här jobbar Trelleborgs Allehanda med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons